Just nu;
Jag saknar hur hon alltid la sig under täcket och bara myste när vi skulle sova.
Jag saknar att se hennes glädje när man kom.
Jag saknar den lilla nosen, ja jag saknar lillgrisen helt enkelt!
När min tid är inne, då ses vi igen!
Dag 19 – Detta ångrar jag
Men en sak jag ångrar är att jag opererade brösten så ung.
Jag ångrar inte att jag gjorde det, för jag tror jag hade gjort det även idag men jag önskar att jag hade väntat tills efter jag fått barn. För just nu sitter jag och klandrar mig själv och tror att min mjölk inte kom igång ordentligt just eftersom jag har opererade bröst. Det är inte säkert att så är fallet och det kommer jag nog aldrig få veta.
Men jag hade ju inga planer på att skaffa barn innan 30 så jag tänkte väl inte efter direkt.
En morgonpigg liten!
Tänkte slänga in bilden som var med i tidningen på oss för ett tag sen, inte så jättebra direkt. Jag ville inte var med, men fick hålla liten eftersom hon var så ledsen. "Vi klipper bort dig" sa fotografen.. och jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker minsann inte att jag är speciellt bortklippt. Och mina öronhängen tar ju fan upp hela bilden. Och sen kan man ju önska att man välsignats med en mindre näsa, men så är inte fallet så man får ju bara gilla läget. Bebis är ju söt iallafall!
Åkpåse!
Men sen vet jag inte hur varm den faktiskt är? Någon med erfarenhet?
Och sen så tycker jag att den är lite dyr om jag ska vara ärlig, men det är ju en bra julklapp att önska sig! Så den önskar vi oss!
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Det här med födelsedagar är helt enkelt inte min grej.
Dag 17 – Mitt favoritminne
Jag minns när jag höll henne första gången. Jag minns på natten på BB, när jag vaknade och tände lampan. Och där låg hon, min dotter. Det liksom högg i hjärtat, inte av ont, utan av kärlek. Jag älskade henne så det gjorde ont.
Jag minns hur jag knappt vågade lyfta henne, hon kunde ju gå sönder. Hon var ju så skör, så liten. Jag minns när man kände på det där små fötterna, första gången man fick titta in i hennes små blå ögon. Allt var så nytt. Vilken fantastisk dag. Den glömmer jag aldrig.
Ett annat minne som alltid värmer mitt hjärta är när lillebror D precis kommit hem till Sverige. Jag satt i mitt rum vid skrivbordet och gjorde något, skrev antar jag. Jag satt med öppen dörr bara för då kunde han ju komma in om han vill. Och så kom han där gående, den där lilla fina killen med kritor i handen mot mitt rum och vill sitta i mitt knä och måla ♥! Det var första gången han satt i mitt knä och bara va. Älskade, älskade lillebror ♥!
Första advent!
Jag vet att det egentligen inte är så mycket men är man van vid att mest bara mysa med bebis och lulla runt och göra vad man vill så känns det mycket.
Igår fixade jag iallafall äntligen mitt hår, eller jag, min frisör, världens bästa Nella fixade! Nu är det precis så som jag vill ha det, ljust & fräscht!
Sen på kvällen var det julbord med familjen på Sussis Cafe! Mysigt! Liten skötte sig bra, det var lite för varmt bara och lite för mycket folk så hon kom inte till ro med sömnen alls men det får man ju ta! Hon låg mest på min arm! Men hon skötte sig jättebra! Det var iallafall trevligt att se alla, många av dom ser man inte ser alls ofta! Väl hemma sen somnade vi direkt, helt slut båda två.
Idag har lilla Inez Gynette sovit HELA dagen, antar att det är sviterna efter igår. Det är hårt med julbord ;)!
Jag längtar verkligen till helgen, litens klänning är så himla fin! Ska bli så roligt att se henne i den! & det ska bli roligt att visa er den :) Men ni får inte se den förrens på söndag eftersom jag har en del i familjen som läser bloggen & det måste bli en överraskning!
Hoppas eran advent varit fin!
♥
Dag 16 – Min första kyss
Den var enbart pinsam. Den var med J i hans vardagsrum. Och hans mamma kom in.
Dag 15 – Mina drömmar
Jag är nog inte typen som egentligen drömmer alls. Jag har alltid fått leva nu, ta en dag i taget. Det har varit mitt sätt att orka, mitt sätta att kämpa. För även om jag inte behöver kämpa med tankar och livet jag har bakom mig idag så som jag gjorde förr, så sitter det kvar. Och än idag lever jag en dag i taget.
Men om jag fick drömma så är det nog att en dag få gifta mig och att få ge mitt/mina barn en trygghet som jag själv aldrig känt.
Förberedelser!
Att våga lita på sin egen förmåga
För när man utbyter tankar kring just bebislivet med många av mina vänner som då har barn som är äldre än mitt så känner jag mig oftast nedvärderad. Jag känner att det jag gör, det jag läst eller det jag känner är fel. Om jag ska vara ärlig så tror jag att det handlar om konkurans, hur löjligt det än låter. Dom vill inte att jag ska vara en bättre mamma än de själva. Jag personligen bryr mig inte, jag försöker inte överträffa mina vänner, det finns ingen anledning.. För mig spelar det ingen roll. Men dom försöker ofta nedvärdera mig, dom är bättre, det dom läst är rätt.
Men igår kände jag inte så. Det var ingen som försökte överträffa den andra, ingen som nedvärderade mig. Det gick att disskutera.
Jag är inte världens bästa mamma, jag är ingen superkvinna.
Men jag gör det bästa jag kan
♥
Torsdag
Idag vid 10 var vi på babyrytmik med två tjejer från mammagruppen! Liten sov sig igenom första delen men vaknade mitt i och kunde iallafall vara med lite! Trötthöna ♥! Fast jag hade nästan redan räknat ut det när hon vaknade redan 8 imorse, 2 timmar tidigare än vanligt! Men det var ju tvungen eftersom vi skulle vara där vid 10! Men vi kom ju ut iallafall och fick träffa mammor & bebisar! Efteråt stannade vi kvar och åt lunch med Emelie och hennes fina Ebba & Sandra med världens sötaste lilla Eddie! Finns mycket att prata om när man har bebisar i samma ålder och jag var inte hemma igen förrens halv 3! Men det var roligt att umgås med mammor som har barn som är i samma ålder som jag. Mysigt!
Väl hemma somnade både jag och liten i soffan i 2 timmar. Älskar ha henne sovande på bröstet! Varmt och tryggt. Då känner jag mig som i en liten bubbla igen, den där fantatiska bebisbubblan!
Sen lekte vi lite och jag satte upp adventsstaken på bordet och donade lite. Sen ägnade vi oss åt litens favorit, duscha! Åh, där är hon som allra lyckligast! Så himla söt! Hon blir jättearg när man går ut därifrån! Måste hitta badblöjor som är från 5 kilo så vi kan gå & bada i badhuset, för där kommer hon trivas tror jag! Allt som är varmt och gott är bra!
Nehäää liten sover sen 30 minuter! Var inte alls kul att söva henne idag, tog sån jäkla tid, det gör det alltid men idag tog det säkert 1 1/2 timme & när jag la ner henne, ja då vaknade hon ju såklart! Och den här förbannade nappen, kommer nog elda upp dom alla en dag. Hon spottar ut, jag trycker in den, spotta ut, gnälla, stoppa in den igen, ja då slår hon bort nappen med handen.. och så forsatte det i säkert en timme! Lilla marsipangrisen ♥ (grisen eftersom hon grymtar lite när hon gråter, sötnosen!)
Nu ska jag med krypa ner, natti!
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Måste uppdatera min garderob. Står där typ en timme innan jag klär på mig. Har ingenting kul eller något jag kommer i! Hur kan man trots att man bara har 3 kilo kvar inte ha sina gamla kläder?!
Dag 13 – Den här veckan
Måndag – Handlade mat. Hade möte med ett försäkringsbolag, försäkrade Inez. Var på glöggmys hos Emma & Leon.
Tisdag – Myste bara med Liten. Tänkte bara lussekatter, så jag gick och handlade saffran & jäst. Kom hem. Hade glömt jästen i affären. Så vi återgick till mys!
Onsdag – Handlade jäst.. igen! & Bakade lussekatter, tvättade 4 maskiner. Satte upp julstjärnorna & bytte gardiner. Åt Sushi med Åsa.
Torsdag – Babyrytmik & lunch med 2 mammor från Mammagruppen!
Fredag – Inte den blekaste än så länge, en promenad skulle jag tro det blir, älskar vara ute i snön, även om det blir ett helt gympapass med vagnen :)!
Lördag – Träffa min fina Nella & hennes Johan. Slinga håret & klippa luggen. Julbord med familjen.
Söndag – Första adventsmys hemma skulle jag tippa på!
Lycklig mamma!
Idag har jag älskat mammalivet lite extra. Missförstå mig rätt, jag älskar mammalivet varenda dag och varenda liten del av det. Även det kämpiga, eftersom det får en att uppskatta det lättare dagarna ännu mer. Men idag, vilken dag! Hon började dagen med att le stort som hon alltid gör på morgonen. Sen låg hon och jag och pratade i sängen i säkert en halvtimme innan det blev matdags! Mat fick hon och sen var hon samma solstråle igen, kläderna på och sen mys på golvet! Sen var det dags att sova lite, tog typ 5 minuter, om ens det att söva henne. Hon vaknade som en solstråle igen och bara log och log och ropade och hade sig ♥! Och sådär har precis hela dagen fortsatt, så himla bra! Jag känner mig lycklig!
Gud vad jag älskar henne, min lilla marsipangris!
Dag 12 – I min handväska
Tänkte visa en bild, men glömde min kamera hemma hos Emma igårkväll!
Dag 11 – Mina syskon
Mina små är adopterade, och att dom kom har förändrat mitt liv. När lillebror D kom så ändrades hela mitt liv, det blev värt någonting. Jag blev helt plötsligt rädd för att förlora någon. Jag hade aldrig känt så innan, aldrig varit sådär rädd. Men när han kom blev jag rädd om livet. Jag ville inte försvinna, jag ville inte missa hans liv. Jag ville inte att han skulle försvinna, jag kände att om han dör, då dör jag. Han är otroligt lillebror D, världens bästa lilleplutt. Fast han börjar bli stor nu, så nu får man inte pussa han offentligt och han vill inte längre hålla handen. Det är knappt ens att man får prata med han när folk ser. Han är ju så stor nu, så tuff. Men i smyg, när ingen ser, då får man klappa han lite på huvudet.
Lillebror N, han är otrolig han med. Han är .. åh han är otrolig. Kan skratta åt han hur länge som helst. Han är tänkaren. Han är den som berättar för en hur vacker man är, eller hur tjock han tycker man är ;). Här är det ärlighet som gäller. Min plutt! Han är fortfarande liten, så än så länge får man pussa och krama han, men snart, alldeles för snart är han där med. Så just nu försöker jag ta tillvara på honom. För snart får man inte vara med längre. Och storebror, han är bra han! Vi är väl inte nära på samma sätt som jag & de små är. Men det blir väl så.. han är 7 år ålder och kille. Vi hade inget gemensamt när vi levde under samma tak, men jag är glad att jag har han. Han är ju en förebild både för mig och mina småsyskon och han är en fin pappa till sin son och en bra man till sin fru. Det skiljer många år på oss allihop, eller ja inte mellan de 2 små, men på resten. Det är 7 år mellan mig och storebror. 11 år mellan mig och lillebror D, och 14 år mellan mig och lillebror N.
Jag älskar er.
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
MEN jag bjuder er istället på Inez outfit för det är ju trots allt bättre än inget & hon är ändå tusen gånger sötare och finare än sin mamma!
Dag 09 – Min tro
Jag tror att du kan göra tusen snedsteg, du kan välja fel eller kanske medvetet göra fel. Men bara du vill så kan du komma tillbaka, ställa saker till rätta.
Jag tror på snedsteg, jag tror att dom är en del av vad du är, dom formar dig. Gör dig till en bättre människa.
Det, det är min tro.
Dag 08 – Ett ögonblick
♥
Dag 07 – Min bästa vän
Sandra & Jag för nästan exakt 1 år sen.
22 års vänskap ♥
Dag 06 – Min dag
Det bästa jag vet!
- När Inez Gynette är alldeles nyvaken, älskar när hon är sådär sovvarm och rödmosig.
- När Inez Gynette är mätt och somnar med flaskan i munnen, så jäkla söt!
- Inez Gynettes leende. Hon ler ALLTID på morgonen när man kikar ner på henne och säger: Goooodmorgon hönan! Då kommer världens sötaste tandlösa leende, bästa leendet i världen ♥
- När Inez Gynette ligger på mitt bröst och bara gosar in sig.
- Att få pussa på hennes söta små fötter!
- Att få pussa den lilla rosenknoppsmunnen (japp jag pussar min dotter på munnen, vet att vissa anser att man inte ska det, men det gör minsann jag!)
- Att få vakna varje morgon till hennes små elvispsfötter som sparkar på min mage.
- Att dra in hennes underbara bebisdoft och bara känna kärleken.
- När man pratar med henne och hon jollrar glatt tillbaka, hon har mycket att berätta tösen!
- Min dotter helt enkelt.
Dag 05 – Vad är kärlek?
Men det var aldrig fjärilar det var myror, myror i hela jävla kroppen medans fjärilarna flög sin kos ut genom mina ögonlock så fort mina läppar mötte hans för första gången en novemberkvällen eller om det kanske snarare var natt? för det liksom spritter i hela kroppen när jag nuddar han. Leendet är aldrig långt borta och skrattet väntar i halsgropen jag gillar tillochmed smilgropar när jag är med honom för jag vet hur hans får mig att önska att jag hade precis likadana.
för mig - är kärlek du.
Operation
Dessutom så tyckte liten höna att det var en bra ide att vara vaken mellan 2 & halv 5 imorse.. eller ja inatt?! Lagom roligt när jag visste att jag skulle upp vid 6 & inte hade somnat före 11 eftersom jag var nervös inför idag.
& Grät som ett litet barn gjorde jag när dom skulle söva mig. Är så rädd för att tappa kontrollen och kanske mot alla odds, dö. Men jag fick stöd och handhållning från en sköterska & jag överlevde ju som ni märker.
Iallafall så spenderar vi natten hemma hos familjen eftersom jag inte mår bra. & dagens lista kommer imorgon, då blir det dubbelt upp.
Jag orkar inte idag & det tror jag alla förstår.
Ha en forsatt fin kväll nu ♥
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Lunch: Sojakorv med bröd! 2 stycken, lyxigt värre!
Middag: ehm.. ingenting
Därimellan:
Har varit iväg & firat Jonas födelsedag så det slank ner 1 wienerbröd & en liten bit prinssestårta.
& ja, det var det hela, känns ju som om det var väldigt ointressant och en jäkla skitdag matmässigt.
Helgmys!
& idag har vi.. eh.. ja. Samma sak som igår ungefär. Myst på golvet. Inez är så himla nöjd då. Man märker verkligen skillnad på henne de dagar man ger henne 100 % uppmärksamhet & de dagar när man inte riktigt hinner ligga sådär och bara mysa. Men i helgen fanns det tid och hon njöt i fulla drag.
Och nu ikväll efter en dusch för både mig & lillan så har vi bara myst i soffan. Hon ligger på mitt bröst och suttar på nappen och tittar sig omkring.
Hennes nya grej är förövrigt att sitta upp. Hon ska sitta i soffan, sitta överallt. Så man får snällt sitta och hålla henne så hon får sitta och titta sig omkring annars blir det liv i luckan. Pluttan ♥
Nehääää, nu ska vi sova.
Imorgon ska vi till försäkringskassan, ge oss ut på bokjakt och bara njuta för på tisdag ska jag vara utan min lilla snutta, då är det operationsdags.. ufff..
Jaja, sluttjatat.. Tjillevippen!
Dag 03 – Mina föräldrar
Det här var inte lätt. Det är inte lätt att skriva om, så det fick bli kort idag.
♥
Dag 02 – Min första kärlek
Jag önskar att jag kunde säga att min första kärlek var B. Men så är det inte. Men jag önskar det. Men istället så blev min allra första kärlek L. Det hela var nu när jag ser tillbaka på det bara trasigt. Det var ingen kärlek som gjorde mig hel eller lycklig, fast jag trodde det då. Jag tyckte att han gav min gråa värld färg. Men nu när jag ser tillbaka på det så ser jag att det bara var komplicerat och gjorde ont. Vi vara kära, eller ja, jag tror det åtminstone. För det var vad han sa. Jag sa att jag älskade honom, han sa att han älskade mig. Men han var förlovad. Jag önskar jag kunde skryta och säga att det fick mig att stå emot eftersom att han var med någon annan. Men nej, istället blev det 3 komplicerade år. Han lovade mig att lämna henne för mig. Han lovade. I flera år. Om han lämnade henne? Nej. Han lämnade mig.
du är så fantastisk!
min lilla rosenknopp, klotets finaste barn ♥!
Dag 01 – Presentera mig själv
Jag vet egentligen inte vad jag ska berätta om mig själv. Jag har alltid varit ett lutande torn på väg att rasa, men precis som det i Pisa så står jag på något lustigt sätt än idag kvar.
30 dagar
Jag ska varje dag i 30 dagar skriva en text till förvald rubrik, jag börjar imorgon.
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Hemma hos mig
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
En fullsmockad dag!
Iallafall så åkte vi först och främst till Bor för lite planering och pysslande! Längtar till den 4:e, ska bli så mysigt!
Sen följde jag med hem en runda & fikade sen var det snabba bud in till stan igen! Då tog vi en långpromenad i snön & sen var det dags för BVC besök. Bebis var så ledsen både i väntrummet och under besöket. Bara skrek och skrek och skrek, stackarn som var så trött! Iallfall så stod vägning & mätning på schemat. 59 cm långt & 5190 gram! Hualigen vad hon växer lilla fina ♥!
Direkt efter det var det att gå till rummet där det var dags för den första träffen med mammagruppen! Hann få i liten mat & hon somnade alldeles lagom på mitt bröst tills det hela började! Lite mammor från föräldragruppen var med & det var roligt att se dom & deras små bebisar. Min höna bara sov dock, haha! Inget ett smack intresserad ;)! De andra bebisarna pratade med varandra och höll låda! Fina små bebisarna!
Sen till slut efter att ha handlat ytterligare en kräm på apoteket så vandrade vi äntligen hemåt! Jag har köpt typ 5 krämer de närmsta veckorna, alla till liten. Men hon har så mycket skorv, i precis hela huvudet och hon är så torr på resten av kroppen så nu ska det smörjas ännu mer minsann! Liten vaknade iallafall såklart lagom tills vi skulle hem och var alldeles tyst i vagnen.. Men så fort vi kom in så började det igen. Liten plutta! Alldeles nannig, så efter lite mat & mys så somnade hon nyss..
Nu låter det dock som om hon vaknat igen så det är lika bra att avsluta innan det börjar låta allförmycket!
Att våga vara ärlig
Jag ska vara ärlig, jag är nere i en svacka. Vill dock förtygliga väldigt noga att detta inte är något som på någotvis drabbar Inez. Jag gör allt jag kan för henne och lite till, hon får så mycket kärlek och drabbas inte av det hela..
Jag känner inte längre att jag kan skriva vad som helst. jag kan inte skiva när jag mår dåligt eller är ledsen. Jag har dagar när jag bara vill gråta, dagar man känner sig ensamast i världen och allt är tungt.
Jag känner inte att jag kan skriva om det, och jag ska vara ärlig om varför. Jag är för rädd.
Jag är för rädd att om jag skriver att idag mår jag dåligt så är det något jag kommer få äta upp sen.
Inte från mina nära, inte från dom jag älskar. Utan från Inez pappas sida. Att det liksom blir olämpligt för mig att må så med ett litet barn även om jag tror och vet att varenda en med spädbarn hemma mår såhär tillochfrån. Jag älskar att vara mamma, jag klagar INTE nu, men det är tufft ibland. När hon skrikit i ett par timmar och man gjort allt man ska, klart som fan att det är tufft då. När hon vill vakna klockan 4 på morgonen och absolut inte somna om. Klart det är lite tufft då. Klart det är tufft när man kanske både 1, 2 & 3 dagar inte hunnit äta middag eftersom min älsklingt promt ska ha uppmärksamhet när jag ska äta. Och gärna kommer ju allt det där på en gång.
Men jag vågar inte skriva om det, vågar inte prata om det för jag är så jävla rädd att det är något jag kommer få äta upp och Inez pappa kommer försöka ta henne ifrån mig.
Även om jag samtidigt vet att så inte är fallet eftersom jag bara mår normalt. Vilken småbarnsmamma är i form och glad precis hela tiden? Ja okej, det finns undantag, men när jag ensam bär hela ansvaret så är det faktiskt tungt ibland. Jag kan inte gå ifrån och andas, jag kan inte bara gå in i duschen när jag vill längre.
Missförstå mig inte, jag älskar det och skulle ALDRIG byta bort det och jag går gladeligen med fett hår ibland. Det är bara det att jag är så jävla rädd för att skriva något som kan bli fel. Något som slår tillbaka på mig senare trots att det faktiskt är normalt.
Och därför funderar jag på att avsluta det här kapitlet med bloggandet, även om det inte är det jag vill..
För jag är så rädd att han kommer kasta det i ansiktet på mig en dag.
Just idag,
Givetvis så är ALLT med Inez roligt, det är tur jag har henne som drar upp mig när man mår såhär. Hennes leenden, hennes små läten, ja allt. Allt med henne är guld, min älskling ♥.
Jag är bara så trött på all kritik man får som mamma. Jag visste att man skulle bli kritiserad men såhär mycket? Det trodde jag aldrig. Folk kritiserar när jag & Inez sover till klockan 10. För man ska tydligen ta upp sin 8 veckors bebis klockan 7 och starta dagen. Man måste tydligen ge sin bebis rutiner. Men javisst, ska jag väcka henne vid 7 och lyssna på hennes skrik eftersom jag väckt henne? Nej tack. Hon är 8 veckor, hon behöver sova mycket & så enkelt är det. Och man kan OMÖJLIGT ge sin bebis rutiner såhär tidigt. Folk kritiserar varför jag har valt att ha henne i sängen och inte i sin egen säng. Folk kritiserar att jag har vant henne vid rumstempererad ersättning och inte uppvärm (jag kokar givetvis vattnet först..) Har varit med om att folk tar flaskan från mig och går och värmer den för man MÅSTE det. Och NEJ det måste man inte. Har pratat med BVC om det. Jag blev kritiserad för att Inez hade mössa på sig i affären, men att jag hade knäppt upp vagnen och tagit av henne filten och knäppt upp jackan spelade ingen roll. Jag har väl för tusan koll på hur varm mitt barn är? Jag blir också kritiserad för valet av namn, för vilken männsika döper sitt barn till Inez Gynette, det är tydligen barnmisshandel..
Jag kritiseras för allt. Och det tar på självförtroendet trots att jag inte lyssnar.
Jag klagar för övrigt inte ett skit och har aldrig gjort. Vara gravid var jävligt tufft & det erkänner jag. Jag tror alla vet att jag tyckte det. Men sen Inez kom har jag inte en klagat en enda gång. För jag har inget att klaga på. Min dotter är enkel. Hon skriker inte ofta. Hon är glad och mysigt mest hela tiden. Jag älskar att vara mamma. Inez är mitt allt. Min värld. Jag kan leva utan allt materiellt bara hon finns vid min sida. Jag är så tacksam för att få vara hennes mamma. Jag är tacksam för att det var just hon som växte under mitt hjärta.
Jag är förbannat stolt över mig själv.
För jag har burit på min älskade dotter i 9 månader.
För jag gick igenom en förlossning.
För att jag i snart 2 månader tagit hand om henne.
Och allt det där har jag gjort själv.
Namnet!
Annars kanske det blir som för min kära vän Sandra som konstigt nog fått ett bindestreck tilllagt efteråt. Så på papper heter hon Sandra-Pamela (haha, jag dör varje gång jag tänker på det)!
Tycker det var svårt det här med andranamn. Ska man ta ett släktnamn, och isåfall efter vem? Ett tag lutade det jättemycket åt att hon skulle få ett andranamn efter en mycket nära familjemedlem. Men tillslut efter många om och men så blev det så att liten har fått sig ett helt eget nytt namn.
Inez Gynette Lin ♥
Efterkontroll
Idag blir min lilla älskling 8 veckor ♥
Nej, natten har varit lite kämpig här och liten nannar i mitt knä så jag ska med blunda lite.
Ha en fin måndag.