Jaha... det var världens finaste dag med fina vänner, fika i stan, mys i parken och marknad tills jag fick ett samtal som liksom bara drog glädjen ur allt. Jag väntade mig det egentligen, jag visste ju om hur du valde att leva ditt liv men trots det så bara satte det sig som en chock och sen kom tårarna, och nu bara gråter jag.
Jag är så glad att jag lärde känna dig, den bra sidan, den fina, den när du var ren från allt. Jag minns när vi satt på trappan vid vattnet i Malmö 2007 någongång och pratade, bara du och jag. Du hade ju så himla mycket inom dig, så mycket fint, du kunde ge så mycket om du bara ville. Du var så himla värd att älskas, trots alls, trots ditt levende.
Mina tankar går framför allt till dina barn, dina fina små barn. Men nu vet dom åtminstone var dom har dig, dom slipper vara oroliga längre. Jag är så himla ledsen för att du inte hade stryka nog att orka, jag trodde verkligen på dig. Något jag är otroligt glad för nu ikväll är att jag lyckades skicka ett brev till dig för ett par månader sen där jag berättade att jag tänker på dig och att jag håller tummarna för ditt liv.
För ni vet, hoppet är ju det allra sista som överger en.. Men idag så tog det slut..

Jag ska inte på någotvis vara politisk nu, jag ger mig nämnligen vanligtvis inte in i politiska debatter även om jag är klar med vad jag står och vad jag har för åsikter.
MEN en sak som förvånar mig är många föräldrars inställning till personer med Niqab, det kanske gäller människor överlag men mina tankar rör just föräldrar. Jag har precis läst en disskution om föräldern i fråga skulle byta dagis eller dylikt om en i personalen bar just Niqab.
Jag förstår verkligen inte folks tänk, många, de allra flesta säger att ja, jag skulle byta dagis alternativ kräva att personen i fråga slutar/byter om.
Jag trodde att vi levde på 2000 talet och att såna här åsikter inte var speciellt vanliga, men det kanske bara är jag. Men jag skulle aldrig någonsin flytta mitt barn bara för att en i personalen har en religon som stödjer annat än jag. Jag respekterar deras åsikter och anser att dom har rätt att ha Niqab på jobbet om det är så dom lever deras liv.

Visst Sverige är kanske lite extrema i många fall och bortser i många fall från våran egen grundreligon och hur vi lever och viker sig ofta, som tillexempel att skolavslutningarna numera inte hålls i kyrkan iom att det finns så mycket andra kulturer. Sånt tycker jag är fel eftersom jag anser att i lever i ett kristet land där man ska hålla på det man tror, inte det en minoritet tror på bara för att visa respekt. I andra länder hade dom i många fall inte vikt sig efter oss. Nu lever vi ju iofs inte i ett starkt religöst land, så som tillexempel många länder i balkanregionen gör.

Iallafall tillbaka till ämnet niqab, jag anser iallafall att dom givetvis har rätt att jobba i den munderigen som deras religon kräver. Jag respekterar männsikor med niqab och burka och allt det där. Jag skulle absolut anställa människor med det om jag själv drev ett företag.
Så länge dom kan prata förstålig svenska och kommunicera med mitt barn om personen tillexempel jobbar på dagis så är det för min del helt okej. Jag skulle om något vilja uppmuntra kommuner att våga anställa personer som bär just detta, dom kan precis lika mycket som vi, dom har bara en annan kultur.

Jag kan också säga att jag haft en kanske skev syn mot zigenare, fråga mig inte varför för jag vet verkligen inte. Men det har ändrats jättemycket nu på senare, framför allt efter Aftonbladets artikelserie om just zigenare. Men jag kan nog ärligt säga att den negativa synen jag hade på zigenare den framstod under min tid på en arbetsplats där vi som företag ringde runt till varandra och skrek i luren att AKTA ZIIIGENARE PÅ STAN, GÅ EFTER DOM OM DOM KOMMER IN I BUTIKEN! Det var kaos varenda gång det var zigenare på stan, vi sprang mellan varandras butiker och varnade. Men stal dom någon gång? Nej. Nu när jag tänker efter är det helt sjukt, men min chef han var sån, och min syn skapades där. Men den är borta, jag tror inte längre att dom är mer oärliga än annat folk. Jag tror inte dom stjäl mer än andra. Det är nog bara det att dom pekas ut mer, det pratas om det. Stjäl en svensk man/kvinna så pratas det inte om det på samma sätt. Man blundar, ser utanför det.

Ja nu blev det nog det mest politiska inlägget jag skrivit i någon av mina två bloggar men det här upprör mig konstigt mycket. Jag blir verkligen på något sätt förnärmad av folks åsikter kring niqab eller burka.

Försöker sätta in mig i det här med att ansöka om föräldrapennig, tänkte söka frånochmed den 11 augusti men jag fattar ta mig fan inget, hur lång period ska man söka för i taget?! Allt är heeeeeeelt snurrigt. Har loggat i på FK och försökt typ 4 gånger nu, och jag vet ingen som kan något om det där heller, så just nu känner jag bara för att skita i föräldrapenningen för jag orkar inte krångla med allt, jäkla papper och grejer att dona med hela tiden.

Annars är det lite mycket känslomässigt just nu. Mycket att ta in, mycket att tänka på. Mycket att anpassa sig efter. Orkar inte prata i telefon, vill inte svara på sms, vill inte någonting. Vill bara vara. Så nu vet ni det.

Känner mig så stressad inför bebis nu, måste handla fler påslakanset, beställa skötväska och hämta hem skötbordet, vilket inte verkar bli av någonsin ungefär. Bebis får nog vara utan det där känns det som just nu.

Dessutom så fyller min älskade pappa 52 år på lördag och jag kommer inte vara med och fira honom och det gör verkligen ont i mitt hjärta. Det är nog första gången någonsin som jag inte är med och firar.
Om du visste pappa, hur mycket jag älskar dig ♥.
Jag saknar dig jämt, och hatar att du bor så långt bort! Men imorgon ska jag dona ihop ett paket och skicka ner, kommer väl inte fram förrens nästa vecka men bättre sent än aldrig som man brukar säga.

Men ja, imorgon vaknas ännu en menlös helg, hatar verkligen helger numera, tacka vet jag vardagen.

Nu blir det hemmagjord pizza & tv efter en slitig dag!

Nu är jag förbannat trött på värmen. Igår var det okej efter att regnet & åskat dundrat på en stund, efter det funkade det att leva. Dock var jag så trött igår att jag ändå inte fick något gjort alls.
Men jag orkar ingenting i denna värmen. Det ser ut som fan här hemma, men orkar jag ta tag i det då? Nej! För det är så himla varmt. Jag orkar inte ens gå till affären och handla. Det är mellan 29-33 grader inomhus hela tiden just nu och har så varit den närmsta veckan. Jag har aldrig varit ett stort fan av sommaren, jag älskar inte att gå med bara ben, jag tycker inte om att svettas.

Jag gillar hösten & vintern. Jag älskar dra på mig strumpbyxor och en klänning. Nu på sommaren när jag går med bara ben känner jag mig bara som en val på torra land, känns som om alla man möter ser varenda liten brist på kroppen just för man är så himla lätt klädd!

Nej tack, jag vill inte ha mer sommar nu, eller jag vill aldrig mer ha sommar överhuvudtaget! Och det gör ju faktiskt inte saken bättre att jag är höggravid. Och den som säger att "Åh nu är det snart dags ju!" SNART DAGS? Har ni slått i huvudet? Det finns ingen gång någonsin tiden gått såhär sakta och när ni säger att "Åh nu börjar 4 veckors semester då ska jag fan säga "Åh vad skönt att du snart börjar jobba igen då :)"

Och det här med att sova middag är ständigt återkommande, klockan 4 tar jag mig en lur för då är jag så trött och illamående att jag skulle kunna kola vippen. Men till det lustiga, jag har alltid mått konstigt av att sova middag, känner mig alltid så förstörd efteråt.,, men numera när jag vaknar så vaknar jag med sån ångest över bebis. Jag vaknar och tänker "Nej för helvete, det pallar jag inte, jag vill inte, klarar det inte..jag har gett mig in på något jag aldrig reder ut... ". Får en slags panik som gör mig helt snurrig. Varenda gång jag sovit middag & vaknar så tänker jag så direkt, ingen aning om varför.
Visst jag är livrädd, inte för förlossningen eller så, men för allting efteråt, tycker bara det är konstigt att må så så fort jag vaknar.

Jag är tillbaka & min fina vän Sandra gästbloggade visst & lurade er en sväng igår ;). Hah!
Datorn dog helt i lördagsmorse, ingen aning om varför men nu har jag en ny! Känns väl ganska uppriktigt sådär att den andra bara dog. Alla magbilder är borta, alla mina bilder och texter som jag skrivit. Men ja, det är ju faktiskt inte mycket att göra åt även om det känns lite jobbigt. Men jag har ju som tur väl är lite bilder på bloggen jag kan spara. Måste verkligen bli bättre på att backa upp dokument & sånt.

Den här värmen som råder håller på att ta kål på mig. Nätterna är fruktansvärda, somnar med en blöt handduk på pannan runt 12 sen runt 3 går det inte sova längre, upp & ta ett kallt fotbad eftersom det inte går få kallt vatten i duschen(?!) sen öppna varenda fönster och försöka få det att fläkta lite, sen slutar det med att jag somnar ett par timmar utmattad på soffan sen samma sak igen runt 7. Jag står verkligen inte ut. Jag orkar inte göra något i denna värmen och bebis verkar inte heller vara så glad över värmen. Sparkar och har sig och jag har förvärkar hela kvällarna numera. Antar att det är för jag blir så jävla ansträngd i värmen.

Har iallafall fått lite gjort sen datorn dog! Tvättade alla bebis kläder & lakan i lördags! Skönt att ha det färdigt!
Och jag är numera totallt övertygad om att det är en pojk där inne.

Ah nu ska jag installera virusprogram & försöka leta upp mina bloggfavoriter igen eftersom allt är puts väck!

Tjipperi!

Babyshowern igår var mysig, tack mina vänner för ni finns <3!

Men efter att precis ha sett bildena på mig själv från kalaset så vill jag bara dö. Jag har blivit så tjock och ful har jag väl alltid varit men nu är det fan värre än värst. Mina armar är verkligen feta. Ser ut som en stor äcklig gris.

Dessutom mår jag jätteilla och har massa sammandragningar och svettet bara rinner.

Skriver väl något kul om kalaset imorgon istället. hejdå.

Fick hem mina papper från försäkringskassan igår & fick iväg dom redan idag! Känns så skönt att äntligen ha fått iväg alla papper om föräldrapenningen! Nu är det bara att vänta på ett besked eller vad man nu får?!

Det är så mycket att ta tag i just nu, imorgon ska jag baka 2 olika tårtor, sen blir det fika med Johan vid 2 & sen runt 3 kommer min fina Patricia hit för att medverka på min babyshower på lördag, jag har samtal att ringa, journalläsning igen nästa vecka, tandläkaren eftersom jag bet av en tand på midsommar(?!),  fixa med det allra sista inför bebis ankomst som är beräknad att vara 59 dagar bort! Måste hämta hem skötbordet, köpa ett par set lakan till och en bra amningsbh & beställa hem en fin skötväska! Sängmobil och vagnmobil behövs också men det tar jag när bebis är här eftersom allt jag hittat hittills är rosa eller blått och jag har inte en aning om vad bebis är för sort!

Ah jag blir stressad bara av att läsa det där.. Klickade hem en pyjamas mitt i blogginlägget dessutom, tänkte att det kunde vara bra att ha sen när man lär gå runt med bebis en del på nätterna..

Fick en sommarpresent idag också! 1 kilo choklad bland annat, jag tänkte inte gå upp mer i vikt men frågan är hur det ska gå när det ligger 1 kilo choklad i köket?

Nehä, om jag ska gå och hänga upp tvätten och köra igång en ny maskin kanske?
Måste dessutom lägga upp en bild på det fina fordralet världens bästa Annica sytt till min amningskudde, jag älskar det!

Ska se till att det blir fotat massa på lördag så ni får se bilder från babyshowern och mina fina vänner!

Nu är jag hemma sen ett par dagar. Spenderat midsommarhelgen i Göteborg hos Nella, det var fint att få komma ifrån vardagen lite och alla måste och få andas lite annan luft. Spenderade midsommarförmiddagen vid klipporna vid havet och vissa njöt mer än andra, jag frös mest och var kissnödig ungefär hela tiden, haha! Solen var framme men det blåste verkligen helt galet mycket. Men jag fick en hel del korsord lösta iallafall :).
Sen var det midsommarmiddag hemma hos Emma & Robert, grillning och sjukt mycket jordgubbar severades! Jag drack alkoholfritt vin till det hela! Faktiskt helt okej smak på det ändå, visst känns det att något fattas men det slank ju ner ändå så!
Midsommardagen spenderades mest på Petronellas baksida, det var helt galet varmt! Åt korv med bröd och umgicks mest. Sen var vi ute en sväng på kvällen och firades en kompis till Nellas födelsedag! Dom pimplade drinkar och jag cola och vatten.. just då var jag lagom trött på det hela. Kändes så meningslöst att dricka något bara för att vara med i gemenskapen, men det var trevligt att komma ut :)!
Söndagen blev inte alls som tänkt och jag tog tåget hem ett par timmar tidigare än planerat.

Allt som hände på söndagen har fått mig att totalt tappa tron på människor. Det känns som om det bara är så himla mycket svek överallt. Jag är mer sårbar än vanligt, visst. Det vet jag. Men det var så mycket precis hela dagen. Och det här var liksom droppen.

Igår var jag ialalfall ute hos familjen och fixade med vagnen. Så nu är den helt ihopsatt och skinande! Sen följde lillebror N med hem hit på övernattning. Vi såg film och han skämdes bort med både pringleschips och plockgodis! Och idag fick han lyxfrukost och sen gick vi ut och köpte varsin glass och satt i gräset i solen och pratade. Mysigt!
Dom där två, mina fina små är verkligen det bästa jag har!

Denna veckan är det mycket att göra! & på lördag är det dags för babykalas! Då ska vi grilla och äta massa tårta med de flesta av mina fina vänner. Har varit under planering i två månader nu så jag hoppas det kommer bli lyckat :) En hel del att dona med innan men kul ska det bli! Tipsrunda ska fixas klart, mat ska handlas och en hel del annat.

Dessutom så är jag i vecka 32 nu!
Och idag är det den 29 juni & den 29 augusti är det beräknat, så snart, snart är plutten här!

Idag vid 9 så var det dags för barnmorskan. SFmåttet var 30, & blodsockret stabilt och perfekt som det varit hela tiden. Bebis hjärtljud låg på 132, det sjunker varje gång jag är där tycker jag. Från 148, 136 & nu 132.

Sen var det journalläsning klockan kvart över 10. Jag vill inte direkt påstå att jag var nervös, jag tog det med ro. Jag har ju själv valt att läsa allt. 53 A4 sidor hade jag att gå igenom idag och det var inte ens hälften. Jag ska läsa vidare den 7 Juli. Om jag nu vill fortsätta läsa vill säga.

Jag är så jävla omtumlad. Jag mår jättekonstigt och när jag hade läst klart att så skakade jag och jag vet egentligen inte varför. Man är så jävla skör som människa, så otroligt sårbar. Jag har inte läst början av mitt liv ännu eftersom det idag bara var åren 1996-2006 som dom hunnit se igenom och gett mig rätt att läsa, och historien började ju egentligen redan 1988 och jag tror det finns papper fram tills 2006 ungefär.
Jag vet inte om jag mentalt kan ta in mer. Fast samtidigt så känner jag ju att nu när jag påbörjat det så borde det ju absolut slutföras.

Jag vet inte vad jag ska skriva om det, jag är liksom på udden att börja gråta hela tiden fast jag kan inte sätta fingret på varför.
Jag har kommit lite till ro i mig själv ändå redan nu efter att ha läst. Jag är så jävla stark egentligen.
Jag har gått igenom så jävla mycket utan att egentligen ha en enda trygg punkt.
Och jag vet numera precis när i mitt liv jag slutade att lita på människor, så det kanske är nu man kan börja bearbeta det? Nu när jag vet när och vad som verkligen utlöste det.

Han som var med när jag läste papprena har arbetat med det här i 10 år och det var första gången han var med om att någon läste sina journaler. Konstigt att folk inte utnyttjar sin rätt. Vissa kanske inte vill veta, andra kanske inte vet att möjligheten finns.

En grej jag dock inte slutar förvånas över är människor förmåga till att skylla ifrån sig. Jag fick hela tiden vara den skyldiga, hela tiden i hela mitt liv har jag varit den skyldiga när jag egentligen i många fall bara var ett offer. Missförstå mig inte nu, jag vill inte vara ett offer, jag hatar vara ett offer. Men i många fall, har jag inte varit den skyldiga men blivit det trots att jag varit offret.

Iallfall så tar jag en paus nu, jag måste andas en stund.
Men jag kommer väl tillbaka nästa vecka.

Alltså det här bröllopet igår, jag är än idag helt rörd. Jag satt bänkad och kunde verkligen inte slita mig från tv:n. Jag grät redan när Sylvia kom in i kyrkan.. Sen grät  och grät och grät jag ungefär hela vigseln. Sen var jag ju dock tvungen att slita mig från tv:n vid 18, skulle iväg och fira Åsa. Maten var verkligen supergod och bröllopet stod på i bakgrunden och det gjorde mig lycklig och möjligtvis lite osocial. Vid 22 gav jag upp, hade förvärkar och bebis sparkade mig i revbenen konstant så jag började må illa så jag gick hem och kröp ner i soffan med loka & toffifee och givetvis bröllopet på tv..
Daniels tal... ja jisses! Jag grät verkligen. Han var så söt och hon var så fin och alla ord var så himla bra och rätt. Och hennes klänning var så klassiskt vacker.. Vilker par dom är dom där två. Så otroligt vackra! Ja jag skulle nog kunna mala på om hur fint det var hur länge som helst! Jag är verkligen helt frälst!

Anyway... idag har jag köpt hem bebis första blöjor! Pampers blev det minsann. Jäkla djungel det där, men antar att man får pröva sig fram så jag köpte bara ett litet paket att börja med :) Tänkte köpa hem ett litet paket Libero att börja med också så får vi väl se sen vad som funkar för just denna lilla bebisen.

Idag är det dessutom vecka 31 och 70 dagar kvar!

Hittade en bild med när jag kollade genom lite bilder i datorn i eftermiddags. Numera kan jag enbart knäppa två av dom knapparna i skjortan och de är det två översta som inte ens är knäppta på bilden, resten vore en ren omöjlighet! Och jag tyckte jag var tjock då, jamenvisstserru, det ska jag aldrig mer säga. För det är INGENTING mot nu! Och byxorna på bilden ska vi inte ens tala om... dom går nog kanske till knäna nu för tiden ;D

Här har vi en bild på dom fina haremsbyxorna bebis fick av Nella igår:

Och en bild på klänningen jag fick av A igår som blev invigd redan idag :)
Luftigt och magvänlig! Gillar verkligen hur den ser ut upptill!

Tack hörrni ♥

Har varit en ovanligt fin måndag, måndagar brukar ju ändå vara den där dagen när man har lite ångest för den kommande veckan. Började morgonen med att min finaste Nella kom hit och hade med sig fika! Så fika och te och få prata av sig lite, mysigt! & present till bebis hade hon med sig minsann, ett par jättefina cremefärgade haremsbyxor i manchestertyg, haha! Sjukt söta, dom kommer bli finfina till den mintgröna koftan :)! Bebis kommer bli så stilig i dom!

Sen hämtade Annica mig så åkte jag med hem för lite middag och träffa mina fina småsyskon lite. Sen packade jag & Annica in oss i bilen för att åka till Växjö. Blev först en runda på stan, och jag fick en fin klänning och bebis fick ett fint set med body och underbyxor att ha till sina äpplegröna byxor som A köpt innan som bara ligger och väntar :).
Sen fyndade Annica en fin klänning på Indiska, så hennes kort gick varmt ;).
Köpte godis för ett helt kvarter typ och vid kvart i sex var det dags för bio, Sex and the city 2! Jag har verkligen velat se den länge, och den var väl värd väntan måste jag säga. Underhållande var den ju verkligen! Men eftersom jag lider av kramp i vaden numera när jag sitter i samma position för länge så kände jag att den va aningen lång bara. Och sen har jag ju en bebis som älskar när det är mörkt så det var levande upp i revbenen under hela filmen!
Det var fint att bara få umgås Annica & jag. Det är ju verkilgen sällan skådat att bara vi två åker iväg sådär. Tack för idag ♥

Sov helt värdelöst inatt, vaknade av att jag fick världens sötaste sms runt 3 sen var det ju bara lönlöst att försöka somna om. Fick sån ångest över att föda, jag som var så jäkla pepp igår, sov nog bort den peppheten tror jag! Låg och bara tänkte ihjäl allting och sen fick jag kramp i vaden sisådär 25 gånger och ovanpå allt så sparkade bebis på revbenen som en besatt där inne. Somnade iallafall om till slut. Och när jag vaknade imorse och läste smset igen, då var det värt att vara lite vaken för!

& Idag är det bara 80 dagar kvar till bebis, alltså är vi nu inne på dag 200! Sjuktsjuktsjukt.

och ja, något så tragiskt har hänt, jag fick liksom lite svindel när jag fick veta. kändes som om jorden snurrade dubbelt så fort. vila i frid Adam!

Jag har sån Pappaabstinens nu att jag nästan börja gråta. Jag älskar verkligen min pappa! Jag hatar verkligen att han flyttade ifrån stan & ner till Skåne, men samtidigt så förstår jag varför. Han har alltid velat ner dit, han trivs så bra vid havet nu vid sommaren och han älskar att titta på folk som bara strosar.
Men jag känner mig liksom alltid litelite tom utan honom.

Jag minns hur vi alltid när jag var liten cyklade någonstans till något lunchställe för att äta lunch, och jag minns hur Pappa alltid hade ett skåp i skafferiet bara för mig där han hade ställt chips och sånt som bara jag gillade. Jag minns hur vi alltid köpte hem frallor från Stigs att ha till kvällsfika framför tv:n. Jag saknar verkligen allt sånt där med Pappa. alla småsaker. Jag älskade när vi på somrarna cyklade för att hämta pizza på Chaplin och sen satte oss på framsidan på Pappas utemöbler och bara va. Han är fin min pappa. Världens bästa Pappa.

Och han kommer vara så stolt över att bli Morfar. Han längtar verkligen! Skickade ett mms med en bild på magen och han ringde direkt och tyckte det var så roligt att se! Han sa att så fort bebisen kommer så ska han komma hit och umgås! Det ska bli så roligt, känns så jäkla häftigt att få se min pappa med MITT barn. Helt sjukt.
Nu har jag inte träffat han på snart 5 månader men snart, eller ja om 1 1/2 månad så fyller han 52 år och då ska jag åka ner och krama han i evigheter för jag saknar han så, min alldeles egna pappa ♥.

Jag älskar dig ♥

Morgonen började hur bra som helst, längesen jag kände mig sådär glad. Visst, ryggen gjorde förbaskat ont men jag kunde liksom se bortom det, ett roligt paket på posten och ett fint brev. Kanonväder, god lunch och ja.. Hela förmiddagen var kanon :)

Sen var det dags för föräldragruppen klockan 14..  Idag var det prat om förlossningen. Fick inte ut så mycket av det hela dock eftersom jag inte kunde stanna hela mötet. Och det dom tog upp när jag var där har jag ju redan på egen hand läst mig till.

Fick mig också en lite ofrivillig promenad i solen på eftermiddag vilket jag ha fått äta upp nu i ett par timmar. Jag har så ont i ryggen att det är helt otroligt, det går faktiskt omöjligt att leva såhär. Nätterna är värst, jag sover runt 1 timme i rad sen har jag så ont att jag bara gråter, sen håller det på så tills klockan visar en någorlunda rimlig tid.

Men någonstans där under dagens gång så bara försvann glädjen.

Ah, jag är så himla trött och ledsen bara. Jag orkar verkigen inte ha såhär ont i ryggen längre.. Somnade runt 12 och sen dess har jag varit uppe för att gå runt lite 3 gånger. Min rygg gör så jävla ont, och den gör skitont i varenda position och jag vill bara gråta. Känner mig så jävla klen just nu. Har inte sovit en hel natt sen natten till fredagen förra veckan, utan varenda natt sen dess har jag fått gå upp flera gånger bara för att gå runt. Och jag proppar i mig pandodil trots att det inte hjälper ett skit, ingenting hjälper. Och jag menar på allvar proppar, konsumerat en ask på 3 dagar.. Gå gör ont, sitta gör ont, ligga gör ont. Och där har ni ännu en anledning till att det aldrig mer kommer bli en enda unge till här. Ska sätta lås när detta är över och kasta nyckeln. Och dessutom har jag kramp i höften hela jävla tiden tillochfrån, det släpper snabbt men det är bara en jävla biragande faktor just nu.

Jag orkar verkligen inte mer nu, jag hatar foglossning. & jag är skitledsen och bara lipar så ont gör det. Och ni får bara lyssna på massa klagande hela tiden. Förlåt.