Det här är verkligen inte roligt längre. Handlade imorse till allt som ska bakas idag. Står och bakar, har glömt köpa hälften mitt i stressen. Bebis är kläning och vill typ sitta fast i mig. Klänningen har fortfarande inte skickats och jag hittar inget på stan hur många vändor jag än går. Och köket ser ut som helvete i ett reslutat av att jag bakade vansinnig.

Snart kommer pappa med, och jag måste plocka fram extratäcket och kudde och lakan och sen ska jag laga mat till oss. Sen måste jag bränna ut låten på en skiva som ska spelas imorgon. Jag måste också läsa igenom texten jag skrivit som ska läsas. Och jag MÅSTE gå och köpa ramar. Sen ska jag ta hand om liten. Möta Nella för att hämta en sak senare. Måste Baka klart... MÅSTE MÅSTE MÅÅÅSTE!

Jag hinner inte vara ensamstående mamma och hålla i något sånt här. Det är ett faktum. Så nu sitter jag här två lipattacker senare och orkar inte mer. Jag ger upp. Jag vill bara ställa in det här. Sånt här ska ju vara roligt, man ska längta och det ska vara kul. Men det är inte kul, inte när det ska vara såhär.

Igår åt jag en macka och en banan på förmiddagen. Idag har jag ätit ingenting. För jag vet inte när fan jag ska hinna.