Nätterna är rätt tuffa för tillfället och har varit ett tag. Jag söver lilla fröken i säkert 2-3 timmar innan hon sover ordentligt. För hon somnar, sover i 5 minuter för att sen vakna igen, och sådär håller det på. Igår höll jag på att gå i taket till slut. Var så himla trött, orkade verkligen inte söva en minut till. Men till slut somnade hon på mitt bröst, sådärsom hon gjorde när hon var alldeles alldeles ny och där fick hon ligga kvar. Mysigt ♥!
Iallafall när hon väl somnat så sover hon 2 timmar och sen vaknar hon. Och sådär håller det på tills vi går upp. Inte jätteroligt, men å andra sidan är hon så himla bra och snäll på dagarna och skriker mycket mycket sällan så jag ska verkligen inte klaga!

Idag har hönan min varit världens solsken. Pratar och ropat och haft sig hela dagen. Hon har antagligen upptäckt det här med att hon kan göra olika ljud för idag har hon ropat och sen skrattat som en tok för att sedan prata! Lilla galning! Och stå upp ska hon göra hela tiden. Ligga är ingen hit alls. Och somnade på mitt bröst gjorde hon idag igen! Liten tjej ♥! Nu sover hon för natten, tror jag?! Man vet aldrig! Och nattningen tog typ en kvart! Skööönt!

Gudars vad fantastisk hon är alltså.. Jag kan verkligen känna att när hon skrattar och jag skrattar med henne så skrattar jag sådär på riktigt. Från hjärtat. Jag menar det. Jag skrattar för att hon är så otrolig, så fantastisk.
Hur gick det här till liksom? Hur kunde jag få en så fin dotter? Hur kunde hon bli så perfekt? Det är galet! Jag kommer nog aldrig fatta att det var hon som låg i min mage i 9 månader. Att jag har fött henne. Nej, det går liksom inte att förstå.

Iallafall.. Längtar tills på fredag! Ska bli så roligt och mysigt med Inez första jul! :) Hon fattar ju ingenting i år men jag får tycka det är roligt för oss båda ;) haha! Sen är det juldagen & då ska vi på middag hos släkten. Och ja, hela denna veckan blir nog ganska full. Men det är roligt!

♥

 

Övrigt så är jag ganska besviken. Jag förväntar mig absolut inte att någon i hela världen ska tycka att mitt barn är lika fantastiskt och otroligt som jag gör. Jag förstår att ingen tycker det. Och det är okej, för det är ju så det är. MEN jag förväntar mig faktiskt att mina vänner, ja åtminstone min bästa vän ska fråga ibland hur min dotter mår. Hur mitt nya liv är. Hur allt går. Och framförallt hur jag mår. Men nej. Inte en enda gång sen hon föddes. Och jag är besviken och ledsen. Otroligt besvik och ledsen om jag ska vara ärlig. Jag får långa sms om hennes mående, sjukdomar och liknande. Men aldrig, aldrig frågar hon hur vi mår. Är man då bästa vänner? Jag trodde det. Men nu, nu vet jag inte. Jag är bara besviken.