Nu var det längesen igen. Vill blogga men hela tiden dyker det upp andra "jag ska bara". Den där klassikern ni vet. Det är ett ständigt återkommande fenomen i mitt liv.

Veckan som gick var ganska lugn. Lillan rök på över 40graders feber på måndagen. Ville bara mysa och sova. Mysigt men tråkigt. Har hellre en frisk busunge än en sjuk plutt.
Lillan har blivit så himla kramig på sistone. Ska gärna kramas och krypa upp i famnen. Mysa när hon ska sova. Pussa och liksom lägga armarna om min hals och kramas länge och bara mysa. Åh, skruttbebis!

Men på torsdagen var hon pigg igen & tur det för i fredags fick vi finbesök av min bästa Patricia! Vi har inte träffats sen februari förra året. Så fredagen spenderades med att prata och äta chips. Lillan var lite skeptiskt först men det släppte ganska fort :).

Lördagen kom och jag fick överraskande besök. Jävla Patricia till att planera bakom min rygg. Där stod jag helt jävla trött och hade inte gjort mig iordning ett skit. Men det var trevligt.
På eftermiddagen åkte lillan till Bor eftersom vi skulle iväg och fira Sussis 26årsdag. Sexparty vankades, efter det spelades massa 90tals hits & sen blev det harrys.
Där tappade jag förövrigt både mitt förstånd och min sociala begåvning och det har ännu inte kommit till rätta.

Söndagen gick snabbt, käkade upp halva huset och sov i soffan ända tills Patricia åkte hem vid halv 5.
Sen kom min älskade lilla hem efter en söndagseftermiddag hos sin pappa.

Hade bästa fredagskvällen på länge. Spenderade den med världens bästa D. Puss på han liksom. Igår spenderade jag dagen i Idrottshallen i Jönköping där lillebror spelade handbolls DM. Dom tog silver, bra jobbat! Stolt storasyster minsann. Fast det är jag alltid iochförsig! Sen sov lillebror över så kvällen spenderades med film och massa chips & dip.
Idag har vi haft lite besök och sen var den söndagen slut typ. Lillan sover efter många om och men och jag tänkte alldeles strax krypa ner i sängen bredvid min varma lilla bebis. Älskade unge. ÄLSKAR DIG!

Stör mig något enormt på den här stora disskutionen kring genus som uppstått. Speciellt det här med att man nu ska kalla sitt barn för "hen" & "henom". Man ska aldrig säga vad barnet har för kön utan bara kalla det en individ. Vad i helvete känner jag helt spontant. Jag både visar och säger att mitt barn är en flicka. Hon är så söt i klänningar och volanger. Sen att jag klär henne mer i grönt & blått än i rosa har helt enkelt att göra med att jag tycker det är färger hon passar bättre i. Jag klär henne knappast i det bara för att tänka på genus.

Nehä. nog om detta, ska plocka iordning efter orkanen som verkar ha svept fram i vardagsrummet.