Idag har jag inhandlat en mjuklift till vagnen & jag måste säga att jag är nöjd, den verkar kanon. Detta inköpet tror jag kommer bli väl använt! Köpte en sån som jag bloggade om i ett tidigare inlägg.

Och nu hörrni, TADAAAAAA! Idag har bebis snurrat runt ordentligt därinne. Känns så jäkla konstigt än så länge. Vet inte hur jag ska beskriva det. Den rör sig allra mest när jag sitter still, eller ja, det kanske är för att jag känner efter mer då. Idag i affären så drog den till ordentligt, sjukt skumt. Jag puttade bara tillbaka, sen var den lugn igen. Min mage är sne mest hela tiden nu för tiden också, den ligger nog lite skumt därinne.

Hade inte varit fel att sitta utomlands just nu, är så sugen på att bara åka iväg, är så trött på allt här nu.
Hade velat komma iväg & bara få andas en annan luft, få tänka igenom saker och bara vara. Men nej, det blir inget med det!

Just nu, älskar jag den där lilla bebisen därinne så mycket att jag vet inte vad.
& Det är väl bara ett bevis på hur otroligt pendlande alla dessa känslor är.
För imorgon är jag säkert lika trött på skiten igen ;)

Har nog bestämt mig för att köpa en mjuklift till vagnen iallafall eftersom inte liggdelen till min vagn verkar vara så smidig att ta av och lyfta med bebis. Känns lite drygt att alltid behöva ta upp, har jag en mjukdel då kan man väl lyfta upp den i den eller? Eller det är väl det den är till för lite & dessutom bra på vintern? Ni som har koll, hur funkar det egentligen?!

Sjukhuset idag & det var foglossning jag hade. & ja, hjärtat slog, och den rörde sig fint där inne. Hon trodde att jag borde känna bebis vilken dag som helst..
Ska jag vara ärlig nu så får jag väl skit men jag är det ändå, det var inget speciellt alls att lyssna på hjärtat.
Jag hade ändå sett fram emot det, men nu låg man där och bara "jaaha... eh..."
Kul att det slog, den lever alltså & det är ju tur.
Men jaha, sen var det inte så mycket mer med det.
Jag känner att det är väl nu jag borde vara lycklig? Är det inte så?
Men jag låg bara där och kände att jag skiter fan i om hjärtat slår eller inte, slår det inte så slipper jag det här.. Klart att jag blev lättade när det faktiskt slog, missförstå mig inte.
Jag tycker bara inte om det här alls längre.

Det känns som att man inte är någon riktig kvinna om man inte tycker om att vara gravid.
Under graviditeten ska man gå omkring och riktigt lysa av lycka och känna hur otroligt välsignad man är.
Man ska vifta bort illamående och ont i ryggen & bara le överseende.
Nej, jag är nog ingen riktig kvinna då..

Jag kommer säkert ta bort det här inlägget, för folk lär väl lyfta lite för mycket på ögonbrynen nu..

Det kan vara så att min bebis precis sparkade! Först var jag uppe och donade med massa saker sen när jag satte mig igen så var magen sne åt vänster sen kändes det som att det klickade inuti magen typ. HAHA, eller hur jag ska beskriva det. Men jag blir så jävla osäker på om det verkligen va så, så jag vågar knappt skriva det. Men denna gången känner jag mig nog lite säker, tror jag. Eller nej, jag vet inte. Kan ha inbillat mig också för den delen. Ja, vi skiter i detta nu, jag inbillade mig nog..
Hahah, gillar att jag påbörjade inlägget säker och avslutade det med att jag inte tror på det längre, ;D!

Imorgon ska jag till barnmorskan & då ska jag få lyssna på bebis hjärta för allra första gången, fast egentligen är det inte därför jag ska dit utan för min rygg som inte verkar vilja mer.
Barnmorskan tror att det är foglossning och jag som var helt säker på att slippa det, trodde min kropp skulle klara det här galant. Iallafall så var min barnmorska upptagen så jag ska gå till en annan och det känner jag inte alls för egentligen, men jag måste ju om jag ska få någon koll på ryggen.
Så berättade jag på telefon att jag ju inte heller känner av bebis ännu så därför så skulle dom dessutom lyssna på hjärtat så att det lever som det ska därinne. Men hon jag pratade med tittade på ultraljudsbilderna och trodde också att det vara moderkakan som dämpade det hela, men vi skulle ändå lyssna eftersom det för min del känns helt dött därinne.
Känns dessutom som att man bara besvärar dom när man ringer och ska härja och ha frågor, fast nu tillhör jag ju typen som aldrig ringer dom utan ringer hem till A och beklagar mig istället och sen googlar. Jag litar på Annicas sunda förnuft och google helt enkelt. Ja, sen har ju jag lite eget sunt förnuft också för den delen!

Igår var den stora av mina småsyskon här & sov över. Och det var precis lika mysigt som allt. Matlagning & chips och dip framför körslaget. Bara få vara.  & Idag har vi varit ute och gått runt Apladalen med varsin glass och jag fick äntligen plockat lite vitsippor, och givetvis så har vi spelat en massa Sims!

Det är så skrämmade det här med tid, jag minns det som igår när han satt i mitt knä och ritade teckningar med kritor. Nu fyller han 11 år i höst och att sitta i mitt knä och rita skulle han nog aldrig få för sig nu.
Jag är så glad som har dom, mina syskon. Mina fina syskon. Det finns ingen som jag älskar lika högt som dom. Jag kan få ont i hjärtat bara av att tänka: Vad skulle jag gjort utan dom?
Jag är så rädd att inte få samma tid och mysiga stunder med mina småsyskon när jag själv får barn. För min tid med dom gör så mycket med mig, det kan vända allt till det bättre bara dom är där. Jag vet inte alls vilken roll det egentligen spelar för dom, men för mig så betyder det allt.

Veckobyte idag med, vecka 23!

Det kanske bara är jag, men jag förstår inte hur man redan under gravideteten kan ha ett bestämt datum efter förlossningen som man ska gå ut, och att ha fixat barnvakt och allt tills dess.
Okej, jag saknar att gå ut, men jag räknar med att gå ut tidigast 2011. Och ja, visst tycker jag att man ska få egentid och kunna göra roliga saker, men att redan nu dona med  barnvakt och utgång och grejer.. nehedu..
Men som sagt, det kanske bara är jag..

Jag har så jävla ont i ryggen, har gått med krökad rygg hela dagen så Stefan kom med lite ipren så jag tog en, sen läste jag att man inte ska ta ipren vid graviditet?! Liite ångest nu.. Men kan det vara så farligt att bara ta en?

Vilken helvetesdag detta är, sov alldeles för länge, jag är verkligen van vid att gå upp runt 6-7 & att vakna 9 kändes som en total katastrof. Hela dagen kändes förstörd.
Sen fick jag så jävla ont i nederdelen av ryggen, kan inte gå uprätt överhuvudtaget. Försökte mig på en promenad innan för jag tänkte att jag kunde gå loss det så jag gick bort till HM och köpte strumpor till bebis & sen hem igen. & Det var knappt att jag klarade den biten, har så jävla ont. Och att ge mig på att laga mat kan vi drömma om, jag tänker inte röra en fena från soffan eftersom det gör ont att ens flytta benet.
Dessutom så är min mage helt sne idag, ser helt sjukt ut, jag är nästan helt platt på vänster sidan medans höger är stor, ser verkligen inte klokt ut. Så antar att den ligger väl där. Har fortfarande inte känt några sparkar heller... Kul!

Fick iallafall en kusin idag, en liten Isabella :)

jag önskar att jag kunde skriva något vackert
eller egentligen behöver det inte ens vara vackert
bara någonting glatt, något om värme, fullkomlig lycka
något som folk kan läsa och le åt, nåt som tinar upp frusna hjärtan

för vad vet jag om sånt nuförtiden?
har jag överhuvudtaget någonsin vetat?

jag vill skriva om kroppar som måste finnas nära
fingrar som letar efter fingrar, varm hud, brinnande
eller om interna skämt, blickar om att man förstår
precis vad den andra menar, samhörighet

så nej, kanske har jag fastnat i något sorts depp-träsk
men hur ska jag kunna skriva om känslor jag inte har
någon aning om hur de känns?
hur ska jag kunna skriva om
lycka när jag aldrig smakat den?

hur ska jag gå vidare
när det är så lätt att sakna
och så svårt
att glömma

Jag är så trött på att vara fast på samma plats, jag känner mig instängd och ibland känns det som om jag inte får tillräckligt med luft.
Vissa dagar har jag total panik och undrar vad jag gett mig in på. Jag vet inte om jag klarar det här, jag tror det är ett för stort ansvar. Och det känns som om eftersom man tog beslutet att behålla bebis så blev allt annat så defenitivt. Vissa saker ger man nu verkligen upp. För min del handlar det nog inte om saker egentligen, utan mer om kärlek. Eller det handlar inte om kärlek heller, utan om B, och visst han är väl en slags kärlek. Men det handlar mer om den där eviga kampen som alltid har varit mellan oss. Och nu är den så defenitivt över. Det är verkligen slut. Och jag ältar det där så jag går sönder ibland, för det finns egentligen inget att älta, ändå ältar jag det lilla som finns.

Jag är trött på att leva mitt liv som jag gör. Jag sitter fast.
Jag har inte varit utomlands på fleraflera år och det känns som om jag aldrig kommer komma iväg någonstans.

Jag är för ung för barn, men nu är det väl bara att suck it up och ta mitt ansvar. Men just nu, idag så ångrar jag mig lite.

Vecka 21
Och jag håller in klänningen lite snyggt så ni får se magen

Bebis säng bäddad, nalle & barbapapafilten

Här står den, bebis säng, dock inte på sin rätta plats.

Är så jävla irriterad, människor är helt otroliga. Bara för att jag inte älskar att vara gravid och njuter som man tydligen måste så är jag en dålig människa och absolut inte redo. Men ja varsegod, döm mig. Jag saknar att kunna dricka ett glas vin, eller tillochmed en hel flaska om jag känner för det. Jag saknar att gå på fest, att gå ut. Men för den sakens skull så betyder inte det att jag är en dålig människa.
Allt är bara inte till för alla, graviditet är inte något för mig, iallafall inte just nu, det kan säkerligen ändras när jag väl känner bebis.. Och bara för att man vågar stå för det så blir det uppståndelse. Jag är långt ifrån ensam om att känna såhär, bara det att knappt ingen vågar stå för det och säga det just av den anledningen, man blir så otroligt dömd.
Det var riktigt längesen jag var såhär irriterad. Jag säger också att man blir fet, och visst fan är det väl kanske inte så att man blir fet, men man blir stor och jag känner mig fet.
Men det finns ju också en anledning till att jag gav upp att dricka vin och gå ut och blev villig att gå upp i vikt, allt för bebis. Säga vad man vill, men jag kommer att stå för det så länge som jag känner såhär.

Gjorde förresten det där ringtestet idag som ska avslöja könet på bebis, enligt det så ska det bli en flicka, och jag drömmer om flickor men intuitionen säger pojk.

Nu vill jag inte vara gravid längre, för när jag var ute och gick så kändes det som om magen var ute och gick med mig och inte tvärtom. Och än har jag inte ens en mage att tala om. Tänk sen.. jisses.. Så fort bebis är leveransklar ska jag ut och gå och gå och gå & dricka så mycket hallonbladste att jag kissar ner mig

Förra våren måste ha varit den bästa i mitt liv. Åkte ner till pappa och umgicks i april, var massvis hos Sandra i Växjö där vi grillade på tufvanängen och drack mängder med vin, alla promenader runt osudden, maskeraden i Växjö, twister med Jonas och Sandra i hennes vardagsrummet med vin i kroppen, festen hos Mia & Ola, hälsade på världens finaste Patricia, mera Växjö med Sandra, långklänningar i solen, utgång på Oleo med Sandras ganska så överförfriskade pojkvän, sena nätter med Tobias.
Det var också sista våren som jag hade B alldeles sådär nära.
Ja, idag saknar jag även dom där kvällarna vi satt utomhus pratade massor och rökte.
Jag önskar jag fick tilbaka den känslan som infann sig då, jag var glad, tillfreds och lycklig över att hela tiden ha mina vänner så nära.

Jag & Sandra

Jag hemma hos Sandra

Vin & sol på Tufvanängen i Växjö

Veckobyte idag; Vecka 21 nu!

Fostret vecka 21:
I vecka 21 är kroppslängden omkring 20 cm och vikten i medeltal 420 g.
Barnet kan suga på tummen eller fingrarna, kan knäppa händerna och kan skaka hand med sig själv. Han eller hon kan känna smaken av bittert och sött - om man sätter till ett bittert ämne till fostervattnet slutar fostret att svälja men om man sätter till ett sött ämne sväljer det fortare än i vanliga fall. Kan reagera på starkt ljus och ljud men också på behaglig musik. Tänk på att ditt barn nu kan känna smekningar och beröring på mammans mage.

Jag har ju som jag kanske inte skrivit innan min moderkaka i framväggen vilket gör att det ofta kan vara så att man känner sparkar från bebisen senare än andra. Men så läste jag lite om detta nu precis, och det står att trots det så känner man fosterrörelser lika tidigt som alla andra. & då undrar jag när man ska känna fosterrörelser? Läste att dom flesta känner av det lite redan i vecka 14?! För jag har inte känt av bebisen alls. Eller mja, det var ju den där gången med citronvattnet som jag fortfarande inte vet vad det var.
Barnmorskan sa ju på ultraljudet att det var mycket bra rörelser där inne men jag känner absolut ingenting. Absolut inte ens ett litet dyft eller antydningar till det. Den är väl som sin pappa kanske, håller käften och bara är. HAHA. Jag är så gullig. Jag är inte så orolig direkt, jag lider bara av inget tålamod. Och jag är bitter. Och så blir jag nervös att det har med maten att göra. Att den ligger där med näringsbrist och vill röra sig, så ja, lite orolig är jag kanske trots allt.

Alla skriver om att det är så mysigt med sparkar och buffar och rörelser hit och dit, och här sitter jag och känner inte något och undrar hur man kan relatera till någon man inte ens känner av?
Hur skulle jag kunna älskar någon jag inte ens känner av?
Men dom som gör det, det är väl roligt för dom, jag får väl älska ikapp min bebis sen då.
Och nu får jag dåligt samvete och känner att folk kommer döma en bara för att jag känner såhär, men jag bryr ju mig om bebis iallafall, så ni vet det.

Idag fyller A år <3 Grattis

Jag känner mig ensam.
Tänker inte klaga mer så där sätter vi punkt.

Vilken dag, är helt slut och skulle nog kunna sova redan nu.
Mamma & jag åkte till IKEA i Älmhult, det var jättelite folk och verkligen lagom att åka idag.
Mamma bara plockade på sig när vi väl kom till barnavdelningen! Hon ville tydligen skämma bort bebis lite sa hon.
Vi köpte en madrass, täcke, kudde, sängkläder, tvättlappar, 3 gosedjur, förvaringsboxar med hjul i grönt & rosa minsann, skötbädd, badbalja & jag plockade på mig lite ljus och en stor växt. Jag var lite sugen på att köpa ett spjälsängsskydd men jag tyckte dom var så tråkiga, så jag ska se om Lundemyr har ett fint & det tror jag mig veta att dom har. Madrassen var lite svår kände jag, vad fan ska dom egentligen ha? En madrass för 799 till en bebis tycker jag faktiskt är lite att ta i. Men det kanske bara är jag?! Så Mamma fick välja efter att jag stått och velat i en kvar och den verkar helt okej.

Efter det åt vi lunch & chokladboll i resturangen och sen åkte vi & hämtade hem min vagn! Och visst tusan är den fin!
Jag är faktiskt jättenöjd. Hade börjat tveka lite på att det är en trehjuling.. Men för tillfället känns det super :)

Och nu har jag bäddat sängen till bebis för allra första gången och det känns mest bara helt sjukt.
Känns så konstigt att ha massa saker men ingen bebis, inte ens en mage har jag. Men saker det har jag minsann. Tycker redan den lilla skiten har belamrat hela mitt hem.

Jisses, tycker tiden bara springer iväg för tillfället. & Idag är det veckobyte! Denna gången vecka 20! Halvvägs!
& Nu ska jag alldeles strax åka iväg till Ikea för mamma kände för att skämma bort bebis lite :) & nu ringde hon så nu ska vi åka.

Ha en fin söndag.