Jag önskar dig inte guld, mitt barn

ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv och stå för det du har sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg,

men kraften att vägen gå. ❤️

Beskriv året med tre ord.
Händelserikt, psykiskt jobbigt och utvecklande.

Vilka ser du som de största händelserna under året?
Började plugga till behandlingspedagog.

Har du blivit bättre på något?
Ja men det tycker jag nog att jag har. Utbildningen i sig har ju gett mig så många nya verktyg att använda, både för min egen del och för människor runt omkring. Jag tror också jag har blivit bättre på att vänta. Visst, jag är fortfarande dålig på att vänta och vara tålmodig men bättre har jag defenitivt blivit. Jag har framförallt lärt känna mig själv bättre, fått större insikti saker som hänt mig och varför jag känt och reagerat som jag gjort när det kommer till vissa händelser.

Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Jag vart rånad och utpressad en utekväll i Jönköping. Vilket också ledde till att jag fick vara målsägande i en rättegång. Det var ju inte sådär jätteroligt, men nu vet jag hur det är.

Tog med barnet mitt och åkte till Fuerteventura. Med mig hade jag också min bästa Sussi och hennes dotter. Även om semestern var kaos och det var sjukt jäkla blåsigt och vi var magsjuka så var det första gången jag åkte utan föräldrar (ja jag är 25 men vad faaan, någon gång ska vara den första!) Men det gick bra, vi klarade ju det med såklart.

Sen råkade jag visst hooka upp med en kille från högstadiet med, det var ju också något nytt liksom, hehe..

Vad var extra dåligt med året?
Allt som hänt nu i slutet på året speciellt.. Det har liksom varit KAOS i mitt mående, jag har lipat och lipat och liiiipat. Härromdagen kollade jag på Soldiers coming home bara för att få ut det där jävla tårarna. På semestern lipade jag för allt var kaos i mitt huvud. Alla tankar.

Sen om jag ska peka ut en specifik händelse så var det väl när någon jag tyckte väldigt mycket om, när han efter typ 6 år bestämde sig för att bränna mig så in i helvete på ett sätt som var så jävla grisigt. I just den stunden hade jag kunnat döda. Men klok som man är så dödade jag ju såklart inte. Jag nöjde mig med att skrika lungorna ur mig istället. Men jag är ganska nöjd med det som hände. Jag fick se de rätta sidorna hos två individer som jag med glädje aldrig mer kommer omge mig med. Den enda som vann på situationen var ju i slutändan jag! Tji fick dom.

Vad var extra bra?
Att få börja skolan! Att få träffa en så fin vän som Hanna i klassen som jag kan prata med allt om. Jag älskar att hon är som jag, vi kan älta och älta och den andra lyssnar alltid. Och sen förstår hon mig och min bakgrund på ett sätt som så få gör. Ja, den där Hanna har nog gjort mitt år. Och att få träffa massa andra människor som gör att man kan förstå sammanhanget av vissa saker. Jag har haft en period i höstas när jag liksom älskade livet. Jag hoppas jag kan hitta tillbaka dit. Först måste jag nog bara landa i den sinnesstämningen jag hamnat i nu.

Vad lyssnade du på?
Podcasts. hela tiden podcasts, och såklart Mammas nya kille. & som vanligt mitt älskade Kings of Leon. Och Slagsmålsklubben, men det var ju inte heller någon nyhet. Dom har ju hängt med sen 2006 liksom. Nu på senare är jag dock aningens besatt av Far & Son, mycket eftersom Frej är med, fina jävla Frej.

Vad skrattade du åt?
Mest åt mig själv bara för jag är så jävla rolig. Sen skrattade jag åt klassen, framför allt när jag & fyra andra bestämde oss för att uppträda utklädda till Spice Girls på höstmiddagen skolan höll i. Ja, vi gjorde alltså det framför hela skolan. Jag dansade fel och musiken dog mitt i. Ja fyfan, men roligt vare! Jag har skrattat mest åt Inez. Alla dessa tankar i detta lilla huvud, hon är så lillgammal. Precis så som jag var när jag var liten.

 

Någon du saknade?
Som alltid så fattas min pappa mig. Han är inte död alltså, men han bor ju alldeles för långt härifrån. Jag saknar han varje dag. Min pappa är en av få människor som gör mig hel. Visst. när vi väl ses så tröttnar jag på han eftersom han är som han är. Men när han åker hem så saknar jag han så mycket att jag vill gråta. Jag är så stolt över honom. Allt han gått igenom. Allt han övervunnit. Den kärleken han har inom sig. Nä, nu kan jag inte skriva mer om honom för då börjar jag nog gråta. Älskade fina bästa pappa.

Vad önskar du att du gjort mera av?
Njutit mer av tiden. Vilken jävla klyscha men det är så jävla sant.
Skrivit mer precis så som jag kan. Precis sådär som jag älskar att göra.
Sätta ord på varenda jävla känsla. Det önskar jag att jag gjorde mer av. Det är ju för fan min terapi!

Vad önskar du att du gjort mindre av?
Ja jag kunde ju rökt en hel del mindre ciggaretter men det är ju lätt att vara efterklok.
Nä men allvarligt talat så kunde jag nog ägnat mindre tid till att älta. Men ältare som jag är så är det ju också lätt att säga men jävligt svårt att göra.