Finally börjar det släppa lite! Idag kom det ett brev i brevlådan som jag väntat på. Jag har blivit antagen till utbildningen till behandlingspedagog. När det bara var 12 platser och 60 sökande så kändes det lite tungt, men jag kom in! Jag är så glad, förväntansfull och... orolig. Ja, orolig.. Det kommer bli fantastiskt och det känns rätt men samtidigt är jag rädd att det inte är rätt. Att jag inte ska trivas. Att det ligger mig för nära. Men sen vet jag ju samtidigt att det är perfekt för mig, jag vill ju jobba med det här. Att hjälpa människor. Men samtidigt så är det väl så med allt nytt? Att man blir både glad och orolig. Man vet ju inte riktigt vad det är eller vad man ska förvänta sig. Men jag tror det kommer bli alldeles fantastiskt bra!

Idag har jag iallafall varit på besök på KRIS i Kalmar. En del av mig blev bara så ledsen när jag var där. Att inte alla är så starka att dom klarar det. Klarar ta sig igenom ett missbruk. Men dom som jobbar där är fantasiska. Vilka jävla människor. All min respekt och kärlek till dom.

Nu ska jag bära in barnet mitt som sitter i sandlådan och gå in och mysa. Ska sniffa hennes huvud och bara ligga sådär nära. Älskade unge min! Nu kan allt bara bli bättre!