Färgen mellan svart och vitt.
Den där känslan jag hade i fredags höll i sig alldeles för länge och jag förstår fortfarande inte varför jag blev så otroligt ledsen. Men efter lite pepp så blev det ändå en okej helg. Lillan var hos pappa fre-lör och jag spenderade lördagen med vin och vänner. Och en tatuering skaffade jag mig med ja, sjukt fin. Har velat ha den så himla länge men velat fram och tillbaka på placeringen, men nu var jag helt säker och jag kan nog inte vara mer nöjd.
Iallafall så är alla de där känslorna utreda och jag var inte ensam om att vara lite ledsen. Eller nja, okej då.. jag var mer än lite ledsen men han kände väl ungefär likadant som jag, även om jag antog en lite mer extrem känsla precis som vanligt.. hehe.. Och även om jag just nu vill spotta på allt som har med stockholm, flytt och jobb att göra så blir det som det blir. Men ibland är det man har alldeles för bra för att kastas bort. Och så länge finns det telefoner. Men tills dess får jag längta. Men längta kan nog vara sunt. Han är värd det.
Iallafall så är alla de där känslorna utreda och jag var inte ensam om att vara lite ledsen. Eller nja, okej då.. jag var mer än lite ledsen men han kände väl ungefär likadant som jag, även om jag antog en lite mer extrem känsla precis som vanligt.. hehe.. Och även om jag just nu vill spotta på allt som har med stockholm, flytt och jobb att göra så blir det som det blir. Men ibland är det man har alldeles för bra för att kastas bort. Och så länge finns det telefoner. Men tills dess får jag längta. Men längta kan nog vara sunt. Han är värd det.
a forest bird never wants a cage
Bara du
Jag kommer ihåg när du sov på mig
Du vaknade ganska ofta
men varje gång lade du dig ner igen
som om du ville sova för alltid, på mig.
Och jag kommer fortfarande ihåg
var den ömma punkten på axeln sitter,
den du lutade ditt huvud på
Och varje natt innan jag somnar
trycker jag lite på den,
för att få en känsla av att du fortfarande sover.
Du vaknade ganska ofta
men varje gång lade du dig ner igen
som om du ville sova för alltid, på mig.
Och jag kommer fortfarande ihåg
var den ömma punkten på axeln sitter,
den du lutade ditt huvud på
Och varje natt innan jag somnar
trycker jag lite på den,
för att få en känsla av att du fortfarande sover.
Come and look what you’ve done to my nation
Varenda gång allt går åt helvete och jag är sådär ledsen att jag tror att tårarna ska ta slut så vill jag bara tillbaka till den där trygga lilla bubblan jag hade med b. Jag mådde inte bra inuti den där bubblan men jag kände att jag levde. Han kunde få varenda nerv i kroppen att reagera. Inte alltid på ett bra sätt, men jag kände ju iallafall. Jag vill bara ringa han, be han komma och få mig att känna. Be han göra mig arg och glad samtidigt. Var det någon som kunde det så var det han Men jag gör det inte. Så smart är jag åtminstone. Men när jag sitter i soffan och telefonen ligger där bredvid så vet jag inte hur många gånger jag tryckt in hans nummer. Numret som jag för längesen raderat men som jag ändå kan utantill.
Jag känner mig lika naiv och hjärtkrossad som när jag var 15 år och inte visste bättre. Kanske växer man aldrig ifrån just det där stadiet av hjärtsmärta och det där blåögda och naiva?
Nu är jag bara ledsen.
Och jag känner ingenting annat än att det gör ont.
Varför känns det så jävla mycket när det varit så himla lite?
Varför känns det så in i helvete när det inte borde det?
Jag är väl antagligen inte klok.
