Jaha... det var världens finaste dag med fina vänner, fika i stan, mys i parken och marknad tills jag fick ett samtal som liksom bara drog glädjen ur allt. Jag väntade mig det egentligen, jag visste ju om hur du valde att leva ditt liv men trots det så bara satte det sig som en chock och sen kom tårarna, och nu bara gråter jag.
Jag är så glad att jag lärde känna dig, den bra sidan, den fina, den när du var ren från allt. Jag minns när vi satt på trappan vid vattnet i Malmö 2007 någongång och pratade, bara du och jag. Du hade ju så himla mycket inom dig, så mycket fint, du kunde ge så mycket om du bara ville. Du var så himla värd att älskas, trots alls, trots ditt levende.
Mina tankar går framför allt till dina barn, dina fina små barn. Men nu vet dom åtminstone var dom har dig, dom slipper vara oroliga längre. Jag är så himla ledsen för att du inte hade stryka nog att orka, jag trodde verkligen på dig. Något jag är otroligt glad för nu ikväll är att jag lyckades skicka ett brev till dig för ett par månader sen där jag berättade att jag tänker på dig och att jag håller tummarna för ditt liv.
För ni vet, hoppet är ju det allra sista som överger en.. Men idag så tog det slut..

Varit hemma hos familjen ett par timmar idag & tänka sig att vi för en gångs skull faktiskt var allihopa! Det är ju inget som direkt tillhör vanligheterna även om de små höll sig mest på sin egen hörna så är det fint att ses allihopa ibland om ens för en kort stund ♥.

& så undrar jag lite vad den här veckan tog vägen? Den liksom bara rusade iväg och det är redan fredag! & imorgon kommer Caroline och Lykkeli hit och så är det marknad på det, och på kvällen går världens bästa film, den gröna milen på TV. Tror det kommer bli en bra lördag faktiskt och jag ser framimot den. Jag ska minsann köpa hem brända mandlar och munkar! Jag har inte gått upp ett enda kilo på 4 veckor nu så jag kan ju lika gärna äta lite onyttigt då också, haha.

På tal om vikt & så, jag väger mig inte alls lika mycket nu som i början, var som en besatt, vägde mig morgon, middag, kväll. Nu är det mer en gång i veckan. Iallafall så var jag på kalas för ett par veckor sen och alla drack sprit så ihärdigt så och jag åt lite chips och satt mest, så kom det en man, drygt 40 år och sa "Du vet att du måste gå ner det där sen?" sa han och nickade mot chipsen. Ja svarade jag, det vet jag men jag äter liksom chips i mitt normala liv med så det är nog lungt minsann. Sånt där får mig bara att känna mig stor som en val fast jag vet att jag inte är speciellt stor alls. Men att folk liksom helt plötsligt har sån jäkla rätt att kommentera allt, det är verkligen sjukt.
Annars så stramar magen på och jag smörjer och smöööörjer, hallonbladste dricker jag i mängder numera, försöka duger ju iallafall!

& så har jag nog inte berättat att jag åkt på kapraltunnelsyndrom och det är faktiskt inte heller så himla kul. Sitter mest i högra benet och höger arm samt mina 3 mittersta fingrar på vänster handen. Men förhoppningsvis så släpper det ju faktiskt också sen :). Jag som trodde jag var superwomen minsann, så har jag rykt på både foglossning & sen det här!

Nu blir det solsidan säsong 1 & hallonbladste :)

The corners of words we didn't finish. The corner of your name.
On the corner where we parted. I remember the corner.
-

Jag ska inte på någotvis vara politisk nu, jag ger mig nämnligen vanligtvis inte in i politiska debatter även om jag är klar med vad jag står och vad jag har för åsikter.
MEN en sak som förvånar mig är många föräldrars inställning till personer med Niqab, det kanske gäller människor överlag men mina tankar rör just föräldrar. Jag har precis läst en disskution om föräldern i fråga skulle byta dagis eller dylikt om en i personalen bar just Niqab.
Jag förstår verkligen inte folks tänk, många, de allra flesta säger att ja, jag skulle byta dagis alternativ kräva att personen i fråga slutar/byter om.
Jag trodde att vi levde på 2000 talet och att såna här åsikter inte var speciellt vanliga, men det kanske bara är jag. Men jag skulle aldrig någonsin flytta mitt barn bara för att en i personalen har en religon som stödjer annat än jag. Jag respekterar deras åsikter och anser att dom har rätt att ha Niqab på jobbet om det är så dom lever deras liv.

Visst Sverige är kanske lite extrema i många fall och bortser i många fall från våran egen grundreligon och hur vi lever och viker sig ofta, som tillexempel att skolavslutningarna numera inte hålls i kyrkan iom att det finns så mycket andra kulturer. Sånt tycker jag är fel eftersom jag anser att i lever i ett kristet land där man ska hålla på det man tror, inte det en minoritet tror på bara för att visa respekt. I andra länder hade dom i många fall inte vikt sig efter oss. Nu lever vi ju iofs inte i ett starkt religöst land, så som tillexempel många länder i balkanregionen gör.

Iallafall tillbaka till ämnet niqab, jag anser iallafall att dom givetvis har rätt att jobba i den munderigen som deras religon kräver. Jag respekterar männsikor med niqab och burka och allt det där. Jag skulle absolut anställa människor med det om jag själv drev ett företag.
Så länge dom kan prata förstålig svenska och kommunicera med mitt barn om personen tillexempel jobbar på dagis så är det för min del helt okej. Jag skulle om något vilja uppmuntra kommuner att våga anställa personer som bär just detta, dom kan precis lika mycket som vi, dom har bara en annan kultur.

Jag kan också säga att jag haft en kanske skev syn mot zigenare, fråga mig inte varför för jag vet verkligen inte. Men det har ändrats jättemycket nu på senare, framför allt efter Aftonbladets artikelserie om just zigenare. Men jag kan nog ärligt säga att den negativa synen jag hade på zigenare den framstod under min tid på en arbetsplats där vi som företag ringde runt till varandra och skrek i luren att AKTA ZIIIGENARE PÅ STAN, GÅ EFTER DOM OM DOM KOMMER IN I BUTIKEN! Det var kaos varenda gång det var zigenare på stan, vi sprang mellan varandras butiker och varnade. Men stal dom någon gång? Nej. Nu när jag tänker efter är det helt sjukt, men min chef han var sån, och min syn skapades där. Men den är borta, jag tror inte längre att dom är mer oärliga än annat folk. Jag tror inte dom stjäl mer än andra. Det är nog bara det att dom pekas ut mer, det pratas om det. Stjäl en svensk man/kvinna så pratas det inte om det på samma sätt. Man blundar, ser utanför det.

Ja nu blev det nog det mest politiska inlägget jag skrivit i någon av mina två bloggar men det här upprör mig konstigt mycket. Jag blir verkligen på något sätt förnärmad av folks åsikter kring niqab eller burka.

Herregud vilken natt, drömde helt sjukt. Drömde att jag var på förlossningen som var i ett stort gults hus vid en järnväg. Så skulle dom göra ett ultraljud innan det var dags för att se så allt var bra. Så var det vitt  på skärmen runt om bebisen och inte svart som det normalt är. Då förklarade Håkan, som gjorde ultraljudet som förövrigt är min FD studievägledare att man använde vitt lstället för svart när man väntade tvillingar. Jag tänkte inte mer på det och tänkte att dom kanske letade om det var en till. Iallafall så födde jag och jag lovar, det var världens sötaste som kom ut. Dock var det ju just det, tvillingar! En pojk och en flicka! Den enda låg tydligen gömd bakom den andra. Iallafall så var dom så söta, tjockt svart hår och skitsmå. Det konstiga är dock att i drömmen så visade det sig att S inte var pappa, utan det var Acke som var pappa. HAHA. Helt stört. Och han var helt chockad och jag vågade inte ringa någon om att bebisarna var födda för jag vågade inte säga att det ju faktiskt var A som var pappa. HAHA. Så ringde jag hem till familjen som tyckte det var otroligt dumt att det var två, Men jag kunde ju liksom inget göra åt saken nu, bara att köra på! Helt sjukt. Drömmen slutade iaf med jag & A tog bebisarna och gick till tåget och åkte iväg.. Och ja, vi döpte flickan till Grey, från Greys anatomy och killen fick heta Acke efter Acke. HAHAHA!

Sen vaknade jag av att min arm hade domnat av för typ 539 gången inatt! Den domnar av hela förbannade tiden. Gör vansinnig ont och tar tid att "väcka".. Ska allt googla det där lite nu!

Försöker sätta in mig i det här med att ansöka om föräldrapennig, tänkte söka frånochmed den 11 augusti men jag fattar ta mig fan inget, hur lång period ska man söka för i taget?! Allt är heeeeeeelt snurrigt. Har loggat i på FK och försökt typ 4 gånger nu, och jag vet ingen som kan något om det där heller, så just nu känner jag bara för att skita i föräldrapenningen för jag orkar inte krångla med allt, jäkla papper och grejer att dona med hela tiden.

Annars är det lite mycket känslomässigt just nu. Mycket att ta in, mycket att tänka på. Mycket att anpassa sig efter. Orkar inte prata i telefon, vill inte svara på sms, vill inte någonting. Vill bara vara. Så nu vet ni det.

Känner mig så stressad inför bebis nu, måste handla fler påslakanset, beställa skötväska och hämta hem skötbordet, vilket inte verkar bli av någonsin ungefär. Bebis får nog vara utan det där känns det som just nu.

Dessutom så fyller min älskade pappa 52 år på lördag och jag kommer inte vara med och fira honom och det gör verkligen ont i mitt hjärta. Det är nog första gången någonsin som jag inte är med och firar.
Om du visste pappa, hur mycket jag älskar dig ♥.
Jag saknar dig jämt, och hatar att du bor så långt bort! Men imorgon ska jag dona ihop ett paket och skicka ner, kommer väl inte fram förrens nästa vecka men bättre sent än aldrig som man brukar säga.

Men ja, imorgon vaknas ännu en menlös helg, hatar verkligen helger numera, tacka vet jag vardagen.

Nu blir det hemmagjord pizza & tv efter en slitig dag!

Just nu känns det som om jag aldrig kommer vara glad igen. Jag känner mig så himla fången i allting, kanske just för att jag känner mig så fången i min kropp.

Jag vill ha ut bebis nu för jag gör inget annat än lipar för det är så himla tungt och tröttsamt. På nätterna går jag upp ocih kissar kanske 3-4 gånger, sen ska man somna om, sen vaknar jag och måste vända på mig ett par gånger också eftersom det är ett privilegium som numera tagits bort ur mitt liv. Kan inte vända mig i sängen utan numera måste jag vakna, vända mig, sen somna om. Och jag är inte ens speciellt stor..

Jag är trött på att folk spekulerar i vad det är, vissa skriker EN POOOOJKE ÄR DET! Andra skriker att det är en tjej. Vissa frågar vad jag tror, jag svarar och då säger dom "ja men då blir det precis tvärtom veeeeeeeeet du". Jaså? Jag vill inte spekulera mer i vad det är. Jag orkar inte spekulera mer i vad det är, för det är fan påfrestande. Jag tror personligen det är en pojk, så nu vet alla det.

Just nu tror jag också att någon jävlas med mig och har slängt in någon miniatyrmänniska som är jävligt duktig på Kungfu, för bebis sparkar mig HELA tiden HELA dagarna upp i revbenen, numera har vi dock synkad sovtid och det är ju skönt det iallafall. Och igår... det kändes som om bebis tog sina naglar och rispade dom mot mina revben, liksom verkligen drog sakta. Så jävla ont gjorde det.

Jag är bara jättedeppig, och vill mest bara be om ursäkt till alla omkring mig för att jag inte orkar prata i telefon om småsaker och låtsas att allt är bra. Får jag inte ut bebis snart så kommer jag nog slå sönder varenda liten sak i lägenhet alternativt bomba någonting. För jag känner mig vansinnig.

Jag är också oerhört trött på den här stan, alla går samma lunk, samma människor på samma cafe alla dagar. Samma folk som gör samma saker varje helg. Samma folk överallt. Jag är så himla trött och kan den här stan nu. Jag vill se världen lite, men nu har jag ju satt mig i en lite mer begränsad sits, jag har ju både bebis och pappabebis att ta lite hänsyn till, haha. Så det där med att se mig om det får kanske vänta lite.

Åh, nu orkar jag inte mer, nu fick jag nog. Nu kan jag inte sluta böla. Jag orkar inte vara gravid mer, magen kliar IGEN och jag får inte plats i mitt skinn. Bebis sparkar envist upp i revbenen och det gör ont. Jag kan inte resa mig utan att stödja mig mot något. Jag kan inte vända på mig i sängen i sömnen utan måste vakna, flytta på mig och sen försöka somna om. Jag orkar inte gå upp och kissa 3 gånger per natt ännu en natt. Jag orkar inte vänta, längta och undra.
Jag orkar inte ha ont i ryggen och ha halsbränna.

Men det värsta är nog det där med huden ändå för jag får liksom inte plats i mig själv, det är för trångt. Och mina bristningar, jag ser dom inte iom att dom sitter på den undre delen av magen men jag är medveten om dom, och jag hatar dom. HATAR. Inte kan man göra något åt dom heller. Jag har smörjt och smörjt men dom kom ändå. Jag hatar min kropp. Jag hatar hur den kommer se ut efteråt, kommer se förjävlig ut.

Jag verkar vara den enda av alla gravidbloggar jag läser som fått bristningar dessutom, och jag tycker fan det är så jävla orättvist och jag är så avundsjuk, och det erkänner jag. Jag vill bara ta fram en kökskniv och skära bort dom.

Alla säger "Men det kommer vara värt det, det är ju för något gott" och nej just nu kan jag tyvärr inte känna så. Dom kommer säkert också bli större och fler och föröka sig över hela kroppen och jag kommer se ut som en zebra för resten av livet..

Nu kommer ett jätteintressant blogginlägg, men jag behöver tips & råd!
För idag har jag sprungit runt hela stan och letat amningsbhar, hittade jag någon i min storlek? Njeee skulle inte tro det va. Lindex som brukar ha bra storlekar och sortiment hade en ganska ful svart i min storlek, men iom att jag alltid har vita underkläder så gick det inte för sig. Så om någon vet var i helvete man kan hitta vita amningsbhar, helst vadderade i storlek 80DD alternativt E, så hojta till för jag börjar bli vansinnig på det hela. Får väl gärna vara okej pris på det hela med, inte så sugen på att lägga typ 400;- på en amningsbh.

& Nej jag vill inte beställa iom att jag måste pröva eftersom jag varierar mellan DD & E atm.

Jag har tänkt på en sak, det står överallt att man ska prata med bebisen och sådär, framförallt nu i slutet av graviditeten eftersom hörseln är färdigutvecklad och den lyssnar mycket.
Jag pratar dock inte med bebis överhuvudtaget, jag har ingenting att säga liksom. Vad ska man säga? Nej gud, det känns helt fel, försökte lite igår när den sparkade på, då killade jag den på fötterna och sa typ "nämen heeeeej lilla bebis, är du vaken" Sen skrattade jag i typ en kvart. Kände mig så jävla fånig. Men jag får väl kompensera för det också sen då helt enkelt ;D.

Har dessutom ångest för att jag valde att köpa ett gråttprickigt spjälskydd och inte ett vitt, det jag har nu matchar ju för fasiken ingenting :/ Så jag ska nog köpa mig vita lakan eller ja tyg av något slag & sen sy påslakan av det!

Jag har nog inget sunt förnuft. Kunde jag ta det lugnt igår? Neeeej, det var ju tvunget att vika lite tvätt och renbädda sängen och flytta in spjälsängen in i sovrummet och.. ja ni förstår.
Jag MÅSTE vila, men jag vill inte. Tänkte gå ut och gå en lång promenad idag men eftersom jag vaknade och hade lite lite sammandragningar och har mått illa så har jag tro det eller ej suttit i min soffa nästan hela dagen. Har ju dock lagat mat och varit ute framochtillbaka till affären för att köpa Loka som är guld mot halsbrännan jag numera dras med ungefär hela tiden, men annars så, har jag nog nästan suttit still.

Men när jag väl kröp ner i sängen igår med en film och duntäcket så somnade jag innan filmen ens börjat. Var uppe 4 gånger och kissade dock. Men det är väl bara att stå ut med. Dock så var det GULD att kunna ha duntäcket inatt. Så himla skönt! Var för första gången på flera veckor bara 22 grader inne och inte 38 som härromdagen!
Sen ringde Emma och väckte mig imorse och trodde jag låg och jönköping med nyfödd bebis efter allt igår!

Försökte mig på egen brunsås idag, haha säger jag bara, åt helvete gick det. Det blev typ en soppa, en soppa med soja och grönsaksbuljong, inte sådär jättegott till potatis & vegbiffar direkt.

Och så är vi i vecka 35 nu :).
Anyway, nu blir det Ondskan & nektariner :)

Känns som om något är fel, mår jätteilla, har massa sammandraningar och - hah, detta vill jag egentligen inte skriva men jag gör det ändå! Ni tjejer ni kanske vet om man har mens typ att man känner sig lite mer "öppen" där nere än vanligt? Så kan jag känna iallafall & precis så känns det nu.

Så jag vet inte vad det kan vara, antagligen ingenting, dessutom känner jag mig lite yr.
Kan väl vara för jag gjort massa idag, handlat, tvättat bebis sängkläder och bäddat om sängen med nytvättade lakan och plastad frotte, tvättat kläder, bakat, lagat mat, diskat, putsat fönster..
Så antagligen säger väl bara kroppen ifrån. Men det är lite läskigt ändå.

Det får absolut inte hända något förrens tidigast på onsdag när A är hemma igen! Emma tyckte jag skulle ringa förlossningen men äh, det lär ju inte vara något, jag vill inte ringa och besvära i onödan.

Soffläge nu kanske?
Fast jag måste verkligen renbädda sängen först..

Imorgon är det vecka 35!

Du frågar mig
vem du är för mig.
och det känns plötsligt svårt för mig att svara

du var min längtan
att ta och ge
ett enda stort svar på mitt behov
av att behövas
du var den som jag vill stå i bredd med
och ha förtroende för
den jag vill lita på
och aldrig svika
vad som än hände

du var en utmaning
du var en uppgift
som var alltför svår
och därför nödvändig
och du var den jag ville
mina barn skulle likna

du var alla möjligheter
och utveckling och framtid
du var en gemensam kamp
och det omöjliga hoppet
om förändring

du var bottenlös
jag var bottenlös
och vi skulle drunka tillsammans

men någonstans under åren
har någonting hänt.

idag är du den
som jag går iväg från.

Idag har jag varit hos barnmorskan! Hade inte min vanliga BM idag eftersom hon var på semester utan jag fick träffa en annan. Och visst, jag gillar inte min BM speciellt men jag står ju ut nu de sista veckorna men hon jag hade idag... jisses säger jag bara. Hon la sig verkligen i precis allting. Frågade om mina matvanor, min ångest kring viktuppgången ochsåvidare. Sen äter jag ju inte kött och det fick jag ju verkligen höra hennes åsikter kring! Jag disskuterar det inte gärna med en kvinna jag ska träffa en endaste gång. Kändes bara som ett långt intrång. Dock hanterade hon mig bättre när jag låg på britsen än vad min vanliga barnmorska gör. Hon sa vad som hände och vad hon gjorde och hur det stod till medans min barnmorska bara kör på och man måste fråga för att få veta. Så visst jag tror hon jag var hos idag är en jättebra barnmorska om man har henne under hela graviditeten för hon verkade bry sig, men för mig att bara bli så pass "påhoppad" på en gång kändes inte alls bra.

Annars var allt fint med bebis!
SFmåttet nu i vecka 34 är 33 & det följer kurvan precis.
Blodtrycket var bra som alltid, låg på sitt stadiga 110/70
Och bebis ligger perfekt med huvudet neråt, det gillar vi! :) 
& hjärtslagen låg på 132, fast kan lika gärna varit mer eller mindre, bebis låg inte still så vi fick byta ställe 3 gånger, men cirka 132 var det iallafall :).

Skulle även gjort ett RH immuniseringsprov idag eftersom jag är RH negativ, men vi kom fram till att vi väntar med det till nästa besök då jag har mina vanliga barnmorska igen. & lika bra är väl det!

Har börjar inbilla mig att jag kommer få en jättebebis, typ sådär 55 cm lång och 6 kilo eller något. Och jag är bombsäker på att det är en pojk. Jag vet ju att man inte ska lyssna på allt som skrivs som säger hur man kan tyda det och hjärtslag hit och dit men äh, jag lyssnar på skiten ändå och inbillar mig att det är en pojk. Tur soffan här hemma är rosa för det lär ju inte bli något rosa plagg här inte.

Kom också på varför jag numera inte är ute och går långa promenader, hade så jävla mycket förvärkar på promenaden hem att jag var tvungen att pausa 2 gånger.

Kollat på Livet på BB på Kanal5 och tårarna dom bara rann! Fy vad stort att få se bebis för allra första gången, jag får lite sådär längtavärk i hjärtat av att tänka på det. Fan vad stolt man måste vara! Det är liksom ens eget, något man verkligen kämpat i 9 månader med. Ett litet knyte som bara behöver dig mest av allt. Lillalilla bebis! Åh jag får lite rysningar av tanken, jag är rädd visst, jag erkänner det. Men samtidigt så är alla känslor så himla mixade att jag antar att det är såhär det ska vara. Jag längtar efter att få se bebis. Få veta vem den är lik, vilken ögonfärg, har bebis hår, vilka drag bebis har! Allt det där kan jag inte bärga mig efter att få veta! & ja framför allt, pojke eller flicka?!

Gått igenom min lista på sakerna till bebis ikväll. Lite kvar att dona med är det allt! Måste köpa hem till fler set med lakan, antar att dom går åt, måste beställa hem skötväskan! Har bestämt mig helt för den prickiga nu, lite osäker på hur den är i stägningen men jag antar att det är inget min kära A inte kan fixa om det behövs lite mer knappar eller så ;)! Annars är det väl mest lite saker till mig som fattas, aminingsbh tänkte jag väl investera i 2 eller så. Amningspump och apotekssaker tänker jag inte direkt köpa innan bebis är här eftersom man inte vet vad som behövs och jag tycker det är onödigt att handla massa bara för att om det sen inte behövs. & napp och napphållare tänker jag definitivt inte köpa, det är jag helt imot. Sen om jag måste ge mig på den punkten så måste jag, men jag tänker inte ge det för det är sött. Men har den behovet så antar jag att jag kommer få ge mig på det. Annars är allt klappat och klart här hemma och nu väntar vi faktiskt bara på bebisen! Så kom nu älskling, vi är många som längtar efter dig nu!

& här nedan har ni en bild på skötväskan jag bestämt mig för att inhandla!
Den är så himla fin, jag älskar prickigt!

Nu är jag förbannat trött på värmen. Igår var det okej efter att regnet & åskat dundrat på en stund, efter det funkade det att leva. Dock var jag så trött igår att jag ändå inte fick något gjort alls.
Men jag orkar ingenting i denna värmen. Det ser ut som fan här hemma, men orkar jag ta tag i det då? Nej! För det är så himla varmt. Jag orkar inte ens gå till affären och handla. Det är mellan 29-33 grader inomhus hela tiden just nu och har så varit den närmsta veckan. Jag har aldrig varit ett stort fan av sommaren, jag älskar inte att gå med bara ben, jag tycker inte om att svettas.

Jag gillar hösten & vintern. Jag älskar dra på mig strumpbyxor och en klänning. Nu på sommaren när jag går med bara ben känner jag mig bara som en val på torra land, känns som om alla man möter ser varenda liten brist på kroppen just för man är så himla lätt klädd!

Nej tack, jag vill inte ha mer sommar nu, eller jag vill aldrig mer ha sommar överhuvudtaget! Och det gör ju faktiskt inte saken bättre att jag är höggravid. Och den som säger att "Åh nu är det snart dags ju!" SNART DAGS? Har ni slått i huvudet? Det finns ingen gång någonsin tiden gått såhär sakta och när ni säger att "Åh nu börjar 4 veckors semester då ska jag fan säga "Åh vad skönt att du snart börjar jobba igen då :)"

Och det här med att sova middag är ständigt återkommande, klockan 4 tar jag mig en lur för då är jag så trött och illamående att jag skulle kunna kola vippen. Men till det lustiga, jag har alltid mått konstigt av att sova middag, känner mig alltid så förstörd efteråt.,, men numera när jag vaknar så vaknar jag med sån ångest över bebis. Jag vaknar och tänker "Nej för helvete, det pallar jag inte, jag vill inte, klarar det inte..jag har gett mig in på något jag aldrig reder ut... ". Får en slags panik som gör mig helt snurrig. Varenda gång jag sovit middag & vaknar så tänker jag så direkt, ingen aning om varför.
Visst jag är livrädd, inte för förlossningen eller så, men för allting efteråt, tycker bara det är konstigt att må så så fort jag vaknar.

Det är inte det stora sveket som dödar kärlek
kärlek dör av små och nästan omärkliga svek.

När du i alla år
utan att någonsin märka det
har mig att ensam bära ansvaret och soporna
har kärlek svårt att överleva.

Och överallt sökte jag dig
jag försökte göra om min värld
så den skulle passa dig
sökte dig överallt.

men den jag äntligen fann
var mig.

Jag är tillbaka & min fina vän Sandra gästbloggade visst & lurade er en sväng igår ;). Hah!
Datorn dog helt i lördagsmorse, ingen aning om varför men nu har jag en ny! Känns väl ganska uppriktigt sådär att den andra bara dog. Alla magbilder är borta, alla mina bilder och texter som jag skrivit. Men ja, det är ju faktiskt inte mycket att göra åt även om det känns lite jobbigt. Men jag har ju som tur väl är lite bilder på bloggen jag kan spara. Måste verkligen bli bättre på att backa upp dokument & sånt.

Den här värmen som råder håller på att ta kål på mig. Nätterna är fruktansvärda, somnar med en blöt handduk på pannan runt 12 sen runt 3 går det inte sova längre, upp & ta ett kallt fotbad eftersom det inte går få kallt vatten i duschen(?!) sen öppna varenda fönster och försöka få det att fläkta lite, sen slutar det med att jag somnar ett par timmar utmattad på soffan sen samma sak igen runt 7. Jag står verkligen inte ut. Jag orkar inte göra något i denna värmen och bebis verkar inte heller vara så glad över värmen. Sparkar och har sig och jag har förvärkar hela kvällarna numera. Antar att det är för jag blir så jävla ansträngd i värmen.

Har iallafall fått lite gjort sen datorn dog! Tvättade alla bebis kläder & lakan i lördags! Skönt att ha det färdigt!
Och jag är numera totallt övertygad om att det är en pojk där inne.

Ah nu ska jag installera virusprogram & försöka leta upp mina bloggfavoriter igen eftersom allt är puts väck!

Tjipperi!

Liksom dedär som förlåter sju gånger
och sjuttio gånger sju
gör också jag.

Det är en enda gång jag inte kan förlåta:
första gången
första sveket

Efter den gången
förlåter jag hur många svek som helst
de är mig likgiltliga
angår inte mig
och jag kan gärna säga
att jag glömt dem och förlåtit.

men det första sveket

De första graviditetsmånaderna mådde jag illa på morgonen och så fort det gick över 2-3 timmar mellan målen, men oftast så räckte det med att jag åt en banan eller något digestivekex så gick det över, berodde nog på blodsockret antar jag. Men nu är det månad 8 och illamåendet är tillbaka, dock numera på kvällstid. I förrgårkväll mådde jag helt sjukt illa och bestämde mig för att sätta mig vid toan en stund ifall ifall så att jag inte spydde ner hela vardagsrummet, så fort jag såg toan så spydde jag. Kaskadspydde vill jag påpeka. Och nej jag hade inte ätit något konstigt. Samma sak hände igårkväll. Och nu ikväll så mår jag illa igen. Så just nu varvas kvällsillamåendet med att jag måste gå och kissa flera gånger om dagen och inte får sova en enda hel natt eftersom bebis envisas med att sparka mig i revbenen till 1-2 på nätterna, sen runt 4 ska jag upp första gången för att kissa, sen fortsätter det så tills jag bestämmer mig för att gå upp. Så just nu är nätterna inget att leka med alls. Jag vill bara få sova en hel natt, men det är väl lika bra att vänja sig?

Imorgon så ska jag läsa journaler igen. 53 A4 sidor är avklarade och imorgon väntar minst lika många sidor till.
Det har upprört en hel del i min familj att jag valt att läsa alla mina papper, men dom som blir upprörda och oroliga över vad som egentligen står där i om dom och om det dom som har sagt, det är dom människorna som har något att dölja. Det är dom människor som ljugit för mig.. Flertalet har begärt att få läsa papprena innan jag läser dom, men det antar jag är för att dom ska få en chans att försvara sig. Men ingen förrutom jag har rätt till papprena eftersom det är mina handlingar om mig. En i familjen har också kollat upp om personen i fråga kan få ut mina handlingar, men tji fick den! Ingen, INGEN kan läsa dom förrutom jag. Dom är tryggt förvar. Jag är så himla glad över att äntligen bara få veta sanningen.

Här kommer en alldeles sprillans ny magbild, vecka 33 & 55 dagar kvar :)

& så en bild på den fina sängmobilen jag fick av Sandra, Larry & Cissi:
(där i hörnet ser ni den fina bodyn bebis fick av Nella också!)

I fredags kom som sagt Patricia som det nästan var ett helt år sen jag träffades! Vi pratade massa strunt, var ute och käkade på lilla krogen och till sist hyrde vi en film. Pratade gamla minnen och skrattade. Mysigt, tack för du kom!

Sen var det lördag och mina stressnerver var uppe på max. Vi hade lite ärenden att göra på förmiddagen, jag skulle dekorera klart jordgubbstårtan, packa ihop alla saker inför kalaset som vi hade ute i Nästa och sen skulle jag ju göra mig någorlunda fin var det tänkt! Sagt & gjort! Åkte ut till Jonas som har hus ute i Nästa och lånade ut sitt fina hem till oss och dekorerade och donade inför babykalaset :). Ballonger, serpentiner, hänga upp tipspromenaden, fram med utemöblerna! Jag hade ont i mina gravidfötter innan kalaset ens börjat.

Anyway, vid 4 kom en del av mina fina vänner! Det var ju flera som ställde in dagen innan av både löjlig skäl och någon av sjukdom! Men vi hade det fint ändå!
Vi började med att grilla, sen var det tipspromenad med frågor om mig och bebisen :) så roligt! Och ganska svår trots alls ;). Nella vann med 8 rätt, inte så konstigt dock då vi pratar i telefon flera gånger om dagen ;)! Sen åt vi tårtorna jag hade bakat, en klassisk jordgubbstårta med citronfromage inuti och en hemmagjord hallonglasstårta med valnöts&choklad botten! Dom verkade uppskattade :)! Jag kommer bli en sann bullmamma, min bebis kommer bli tjock av allt bakande här hemma, bebis ska aldrig få köpekakor, om det nu inte gäller typ ballerina eller singoalla, för det kan jag inte baka ;D!

Och presentöppning hade vi ju med där någonstans, fick jättefina presenter till bebisen, en labansängmobil som spelar musik och snurrar, den är så fin! Kommer verkligen bli kanon! Är så glad för den! Sen fick bebis en body, leksak till bilbarnstolen, barnböcker, en mjuk grå filt, febertermometer.. ja jättebra saker! Tack hörrni <3!

Efter att ha städat och plockat ihop senare på kvällen så åkte jag, Sandra & Larry hem till Sandra och avslutade kvällen på hennes föräldrars altan. Åt chips och pratade, mysigt.

Väl hemma monterades sängmobilen upp direkt innan det kröps ner i sängen :)! Och det blev bra, precis som väntat :).

Tack ni som kom och tack för allting, ni är bäst!

Nedan kommer lite bilder :)
Blir ingen alls på mig, jag har som jag tidigare skrivit gått ner mig totalt!

Ballonger & serpentiner!

Världens bästa Emmor med bebis Leon i vagnen & Nellan!

Cissi på tipspromenaden!

Nella, Jonas & Marianne äter tårtor :)!

Och min finfina vän Sandra som har donat och fixat en massa åt mig!
I love you!

Babyshowern igår var mysig, tack mina vänner för ni finns <3!

Men efter att precis ha sett bildena på mig själv från kalaset så vill jag bara dö. Jag har blivit så tjock och ful har jag väl alltid varit men nu är det fan värre än värst. Mina armar är verkligen feta. Ser ut som en stor äcklig gris.

Dessutom mår jag jätteilla och har massa sammandragningar och svettet bara rinner.

Skriver väl något kul om kalaset imorgon istället. hejdå.

Fick hem mina papper från försäkringskassan igår & fick iväg dom redan idag! Känns så skönt att äntligen ha fått iväg alla papper om föräldrapenningen! Nu är det bara att vänta på ett besked eller vad man nu får?!

Det är så mycket att ta tag i just nu, imorgon ska jag baka 2 olika tårtor, sen blir det fika med Johan vid 2 & sen runt 3 kommer min fina Patricia hit för att medverka på min babyshower på lördag, jag har samtal att ringa, journalläsning igen nästa vecka, tandläkaren eftersom jag bet av en tand på midsommar(?!),  fixa med det allra sista inför bebis ankomst som är beräknad att vara 59 dagar bort! Måste hämta hem skötbordet, köpa ett par set lakan till och en bra amningsbh & beställa hem en fin skötväska! Sängmobil och vagnmobil behövs också men det tar jag när bebis är här eftersom allt jag hittat hittills är rosa eller blått och jag har inte en aning om vad bebis är för sort!

Ah jag blir stressad bara av att läsa det där.. Klickade hem en pyjamas mitt i blogginlägget dessutom, tänkte att det kunde vara bra att ha sen när man lär gå runt med bebis en del på nätterna..

Fick en sommarpresent idag också! 1 kilo choklad bland annat, jag tänkte inte gå upp mer i vikt men frågan är hur det ska gå när det ligger 1 kilo choklad i köket?

Nehä, om jag ska gå och hänga upp tvätten och köra igång en ny maskin kanske?
Måste dessutom lägga upp en bild på det fina fordralet världens bästa Annica sytt till min amningskudde, jag älskar det!

Ska se till att det blir fotat massa på lördag så ni får se bilder från babyshowern och mina fina vänner!