Nu är jag förbannat trött på värmen. Igår var det okej efter att regnet & åskat dundrat på en stund, efter det funkade det att leva. Dock var jag så trött igår att jag ändå inte fick något gjort alls.
Men jag orkar ingenting i denna värmen. Det ser ut som fan här hemma, men orkar jag ta tag i det då? Nej! För det är så himla varmt. Jag orkar inte ens gå till affären och handla. Det är mellan 29-33 grader inomhus hela tiden just nu och har så varit den närmsta veckan. Jag har aldrig varit ett stort fan av sommaren, jag älskar inte att gå med bara ben, jag tycker inte om att svettas.

Jag gillar hösten & vintern. Jag älskar dra på mig strumpbyxor och en klänning. Nu på sommaren när jag går med bara ben känner jag mig bara som en val på torra land, känns som om alla man möter ser varenda liten brist på kroppen just för man är så himla lätt klädd!

Nej tack, jag vill inte ha mer sommar nu, eller jag vill aldrig mer ha sommar överhuvudtaget! Och det gör ju faktiskt inte saken bättre att jag är höggravid. Och den som säger att "Åh nu är det snart dags ju!" SNART DAGS? Har ni slått i huvudet? Det finns ingen gång någonsin tiden gått såhär sakta och när ni säger att "Åh nu börjar 4 veckors semester då ska jag fan säga "Åh vad skönt att du snart börjar jobba igen då :)"

Och det här med att sova middag är ständigt återkommande, klockan 4 tar jag mig en lur för då är jag så trött och illamående att jag skulle kunna kola vippen. Men till det lustiga, jag har alltid mått konstigt av att sova middag, känner mig alltid så förstörd efteråt.,, men numera när jag vaknar så vaknar jag med sån ångest över bebis. Jag vaknar och tänker "Nej för helvete, det pallar jag inte, jag vill inte, klarar det inte..jag har gett mig in på något jag aldrig reder ut... ". Får en slags panik som gör mig helt snurrig. Varenda gång jag sovit middag & vaknar så tänker jag så direkt, ingen aning om varför.
Visst jag är livrädd, inte för förlossningen eller så, men för allting efteråt, tycker bara det är konstigt att må så så fort jag vaknar.