Idag blir min lilla fina 3 veckor!
21 dagar sen hon slog upp sina små blå, redo för att möta världen. Min fina tjej ♥!

Och hennes 3 veckorsdag kunde inte börjat bättre, hon vaknade vid 7, hungrig! Så mat fick hon givetvis, sen satte vi oss i soffan, lilla fröken utan kläder och bara i blöja och jag i bara bh och lindade in oss i samma filt med henne på mitt bröst med hud mot hud kontakt och sen somnade vi så en liten stund, mysigaste morgonen på länge!

& sen var det dags för BVCbesök! & äntligen har hon ökat lite i vikt & är nu tillbaka på sin födelsevikt plus ett par gram! 3740 gram väger hon nu & är 54 cm lång! Jag blir så stolt över henne! & iochmed att hon är tillbaka på sin födelsevikt nu så måste vi inte längre gå till BVC varje vecka. Så nu är det inte dags för besök förrens nästa fredag igen! Fast jag längtar redan dit, är så kul att se hur hon växer!

Tröstammade Inez lite i BVC:s amningsrum innan vi skulle gå hem för att hon skulle lugna sig eftersom hon blir nästintill hysterisk av allt som händer när vi är där & sen somnade hon så gott så fort jag la ner henne i vagnen så jag passade på att ta en långpromenad så nu är vi alldeles precis hemkomna igen!

Veckan som gått har annars varit väldigt smockad känns det som. Varit ute hos Josefin & Olle och visat upp mitt lilla solsken, mysigt! Sen så har Inez mormor varit här på besök. Och i fredags var Anne här och umgicks, tittade på film och åt godis, eller ja, så mycket film såg vi nog egentligen inte eftersom man alltid har en del att ta igen när man ses sällan, men trevligt var det.

I lördags var vi uppe tidigt efter en alldeles för sen fredagskväll och åkte iväg för att presentera lilla Inez för släken på sin Pappas sida! & även där visade hon sin solskenssida, fast det gör hon ju faktiskt mest hela tiden!
Lördagkvällen spenderades med min familj och liten trött tjej. Men så fort vi kröp ner i sängen och släckte ner och jag lät henne tutta lite så blev hon lugn och somnade på en gång.

Så ja, det känns som om den senaste veckan varit helt fullsmockad. Denna veckan är dock lugnare som det ser ut nu. Inte mycket planerat alls. Jag fyller tydligen år på torsdag men det känns som om det kan kvitta. Jag vill bara mysa med min lilla tjej faktiskt.
Att ha henne nära är present nog för mig.

Igår så satt jag dessutom och framkallade 172 kort på Inez, det är ju inte direkt lite kort man ta numera.

Neeehäpp, snart vaknar liten för mat skulle jag tro & jag ska vika tvätt innan dess tänkte jag.

Ha en fin måndag nu!

Jag prioriterar inte alls det här med bloggen för tillfället utan försöker mest bara ta tillvara på tiden. Jag tycker det är fantastiskt att vara mamma till något så fint och litet. Jag trivs. Hon är liksom min. Utan mig är hon så oerhört skör och sårbar. Det är läskigt men samtidigt så otroligt, svårt att sätta ord på den här sortens kärlek. Eller svårt, det är omöjligt. Jag trodde mig veta vad älska var, men nej. Jag visste inte. Inte innan Inez. Nu vet jag vad älska är.
& idag blev hon dessutom 2 hela veckor min fina. Tiden bara springer iväg.

Idag var det dags för det första BVCbesöket, om vi bortser från hembesöket vill säga! & åh vad jag har längtat efter det! Alltid lika spännande att se hur det har gått med vikten! Lite har hon ökat nu iallafall även om det inte är tillräckligt. Dom vill ju ha upp henne till hennes födelsevikt snabbast möjliga men vi jobbar på det. 3550 vägde hon idag & var numera 53 cm lång! Och naveln läker fint, lite kvar längst ner att läka ihop men den ser så tjusig ut så!

Annars går allt bra här hemma, nätterna går faktiskt kanon. Vi somnar runt 11-12 efter att hönan fått ett kvällsmål. Sen mat & ren blöja runt 3-4, sen upp för dagen mellan 8 & 9! Nätterna är ganska mysiga att amma på faktiskt. Brukar amma liggande på sidan med henne så nära det bara går! Mysigt!

& idag har vi dessutom vågat oss ut på en fika på stan. Jag var nervös och hönsmamma under tiden men det gick bra. Jag kunde verkligen inte slappna av för fem öre. Hon var liite gnällig eftersom det gick mot matdags för henne men överlag så gick det bra. Efter det tog vi oss snabbt hem för att tutta lite.

Hade världens mysigaste stund innan. Så länge den nu varade vill säga. Inez låg och sov på mitt bröst i soffan, vi hade på lite musik och jag åt en kexchoklad och drack en cola. Kändes som den bästa vardagslyxen någonsin. Tills hon spydde ner hela mig och sin nya klänning OCH soffan. Sen mitt i allt tumult så spillde jag ut min colaburk i soffan. Så nu är sofföverdraget i tvätten och vi har på oss rena kläder.

Nu blir det dock kvällsmys i soffan med liten som ligger i mitt knä och sover just nu!

 

Jag är kvar i bubblan. Underbara bebisbubbla!

I måndags kom Inez morfar äntligen på besök! Och han var så stolt, så himla glad. Det var så roligt att se henne med honom. Han var så himla stolt. Han har ju tillochmed satt upp en bild på henne på hans ytterdörr så alla som kommer ska få se henne.. haha. Han är så knäpp. Men iallafall så var det dags för hemfärd för han igår, och det gjort ont i honom, det syntes på långa vägar. Jag tror att han först nu inser hur mycket han kommer missa med Inez när han bor så långt bort. Men det var otroligt fint att iallafall få se dom två tillsammans, och han pratar redan om hur mycket vi ska cykla sen! Även om det nu är ett bra tag tills dess. Och så fick hon ett par jeans av morfar... i storlek 98?! HAHAH, han vill verkligen att hon ska bli stor... Men det vill minsann inte jag, åtminstone inte än!

Igår när morfar åkt hem så hade vi hembesök från BVC. Gick finfint och nu väger hon 3430, fortfarande under sin födelsevikt men iallafall på väg upp! Stolt mamma minsann! Och hennes navel läker fint också. Efter det så ville hon tutta precis heeeeeela dagen lång, sagt och gjort, så det var ungefär vad vi hade för oss igår.

Idag ska vi ut till familjen, ska bli fint! Lillebror spelar dessutom fotbollsmatch idag så jag tänkte ta med mig min höna & titta på den. Bara jag orkar och hönan är på humör, men det är hon ju mest hela tiden så det ska nog inte vara några problem.

Min bebis ligger dock fortfarande och sover, men nu ska jag väcka henne minsann för nu är det 4 timmar sen hon åt och längre än så får det inte gå har jag fått order från BB om!

Ha en fin onsdag!

Det hela började söndagen den 5/9, kände mig ganska skum hela dagen. Var på dåligt humör och min mage var total katastrof, runt 14-15 på eftermiddagen började det komma lite oregelbundna värkar, absolut inte starka så jag trodde att det inte skulle vara mer med det. Runt 18 kom dom tätare och tätare men jag trodde fortfarande inte det var något som skulle hända. Började klocka värkarna runt 8 och då kom dom med ungefär 15 minuters mellanrum. Men jag trodde fortfarande inte att det var på riktigt utan att dom säkerligen skulle avta. Ringde iallafall hem till A som skulle vara med vid förlossningen och berättade hur jag kände men att läget nog var lungt och att hon minsann kunde gå och lägga sig.

Runt 22 var jag rastlös och ville bara ut i friska luften så jag & Hanna tog oss en promenad i en timme. Eller ja, promenad och promenad, inte så att jag gick fort mellan värkarna direkt.
Kom hem igen runt elva och då hoppade jag hopprep mellan värkarna..  Ja eftersom jag fortfarande inte trodde det var på riktigt så ville jag påskynda det hela lite. Ovanpå det så drack jag typ 6 koppar hallonbladsthe, haha!

Sen fick jag tätare och tätare värkar och bestämde mig för att ställa mig i duschen för att se om värmen kunde hjälpa mig.. Sagt & gjort. Stod där från typ halv 12 till 1 i rykande hett vatten. Eller stod, jag satt på en köksstol i duschen, orkade inte stå! Haha! Ringde till förlossningen när jag stod i duschen och pratade lite, dom tyckte jag kunde komma in på en koll men jag sa att jag avvaktar ett tag.

Runt halv 1 ringde jag A och sa att hon fick nog komma nu. Då klockade vi värkarna till 5 minuters mellanrum. Fick försöka ta mig ur duschen vilket inte var en hit och sen packade vi ihop det sista, ringde förlossningen och sa att vi kommer in! Jag var inte så sugen på att åka någonstans egentligen men jag var ju ganska tvungen. Vi lämnade alla väskor i bilen, jag var fortfarande bombsäker på att vi skulle få åka hem.
Möttes av världens bästa barnmorska Inger och Camilla & och så gjorde vi en CTGkurva, vägning & kollade hur öppen jag var. 4 cm! Då sa dom att jag jobbat på bra hemma och att vi skulle få gå direkt till ett förlossningsrum. Då slog det mig. Jag ska ha bebis. Nu. Idag.

In i förlossningsrummet och A sprang ner och hämtade väskorna i bilen. När jag kom in i förlossningssalen började jag störtlipa. Jag var så himla rädd och nervös och allt var så på riktigt. Jag trodde ju inte ens jag skulle få vara kvar. Dom började prata epidural och jag trodde inte det vara dags för den redan, men jovisst. Dom ringde på doktor och den skulle sättas in direkt. Jag gick lite med gåstolen men insåg ganska snabbt att det inte var något för mig. Testade på lustgasen trots att jag var rädd för den eftersom jag är livrädd för att bli yr men dom satte den på jättelågt och jag testade. Det gick finfint! Ingen yrsel alls :)!

Epiduralen sattes och jag var livrädd, men det gick fint & den funkade så bra. Guds gåva må jag säga! Inga värkar som avstannade eller något. Kanon! Försökte sova lite mellan varven men det gick inte alls. Var alldeles för uppe i varv och ville mest bara hålla koll på monitorn med siffror som tickade på vid sidan om.

Vid 5 på morgonen var det dags för en koll och då var jag öppen 8 cm, snabbt jobbat!
Minns inte några vidare tider efter det faktiskt. Vet att dom tog hål på hinnorna så att vattnet gick och att jag tyckte det kändes det helt sjukt, vattnet var ju helt varmt. Vet inte vad jag hade räknat med egentligen men blev lite förvånad. Och det kändes som om det var så himla mycket vatten, kände som flera spannar som rann ut typ. Hah!

Tiden tickade på och jag kände mer och mer ett tryck neråt men inte så jag ville krysta. Utan lite som när man behöver gå på damrummet vet ni! Med det tryckte liksom på neråt.
Runt halv 9 kom de riktiga krystvärkarna. Från början var det hanterbart tycker jag, då kunde man hantera det. Det var dock lite svårt att andas lustgas och krysta samtidigt, visste knappt vad jag skulle fokusera på men till slut kom man ju in i någon slags rytm i det hela och det gick bra.
Kände mig som i någon slags liten fyllan av lustgasen.

2 timmar och 12 minuter av krystvärkar krävdes det. I slutet var jag så ledsen och trött att jag sträckte ner handen och kände på huvudet för det kändes som om alla runt om bara ljög om att hon snart var ute. Kändes som om jag inte kom någonstans. Men där var det, allt detta hår kände jag! Läskigt men häftigt.
I slutet var jag så slut och ville att dom bara skulle dra ut henne. Dom ringde på doktorn eftersom jag faktiskt hade krystat så länge som jag hade, men han sa att jag bara skulle fortsätta eftersom det gick så bra och jag gjorde framsteg hela tiden.
Sista krystvärken kom och då tog jag i så jag fick lock för öronen.

Men 2 timmar och 12 minuter senare kom hon. Det finaste jag sett. Och en flicka!
Jag tyckte dessutom att A sa att hon var en pojk när hon kom så när det väl kom fram att det var en flicka så fattade jag typ ingenting.
Men upp på magen kom min lilla fina till slut, 3725 gram och 51 cm lång klockan 10.52!
Alla fingrar och tår, och allt detta hår, hon har massvis!

Om jag ska sammanfatta det hela så tycker jag att förlossningen gick bra, bättre än förväntat och mindre ont än jag trodde. Jag kände aldrig den där nudörjag känslan som jag hade räknat med. Det enda som var jobbigt var som sagt det långa krystarbetet. Det tog verkligen på mig till slut. Men det är tydligen vanligt vid så snabbt öppningsskede sa dom. Men i övrigt så var det okej faktiskt. Klart det gör ont, men det är något magiskt över hur kroppen arbetar med det.

Men nu är hon här och hon är värd allting. Alla tårar och all frustration. All väntan.
Jag hade gjort om det tusen gånger till för henne.
Jag förstår inte hur jag någonsin kunnat andas utan henne.
Jag kan titta på henne och bara gråta för att jag älskar henne så himla mycket.

I torsdags var vi på återbesök på BB och då stod läkarkontroll på schemat, hon var frisk och fin. Liiiite gulsot har hon, men inget som behöver behandling utan jag ska bara hålla koll på så hon inte blir slö. Men det är det sista hon är! Hon tittar och är vaken och skriker lite och myser mycket!
Sen tog dom PKUtest och min tjej var så duktig så, sa inte ett ord när dom stack henne i handen. Jag tyckte antaligen det var värre än vad hon gjorde ;D. Ungefär 300 gram hade hon gått ner nu såhär de första dygnen, men det låg över dom där 10 % dom får gå ner, skönt!
Man har ju ingen koll på hur mycket dom får i sig när man ammar, men så länge hon verkar nöjd och mätt så är jag glad :).

Annars går allt bra, hon har haft magknip på kvällarna snuttan och varit lite skrikig. Men bara man har tålamod med hönans skrik och masserar hennes mage så blir det mycket bättre! Men igår inhandlades det Minifom så det ska nog hjälpa magen lite på traven också.
Dessutom så trillade hennes navel av igår, så nu är hon så tjusig så :) Och den luktade inte alls illa som jag hört att det kan göra! Och inte tyckte jag den var speciellt äcklig heller!

Lite besök har vi också haft härhemma, och fina presenter har hon fått Inez! Försöker dock att inte ha för mycket besök så har sållat en hel del, orkar inte med så mycket folk. Vill mest bara vara och amma och mysa. Samtidigt så vill man ju visa henne för hela världen. Men just nu tar jag mest vara på tiden bara. Den kommer aldrig komma igen.

Igår när jag satt i soffan och hon låg i bilstolen bredvid och sov så skrattade hon skithögt! Höll på att dö i soffan av skratt. Vet att det inte var medvetet av henne för 5 öre men det var så roligt. Såg så himla söt ut! Mammas höööna ♥

Jag älskar henne så mycket, det är verkligen helt otroligt hur man älskar sina barn. Jag kan titta på henne i timmar. Hon är det bästa jag vet! Hennes stora ögon går rakt in i hjärtat. Mammas tjej ♥!

Har knåpat lite på en förlossningsberättelse, ska försöka få klart den idag så ni får läsa :)

Nu ska jag sniffa bebis! Ha en fin söndag!

Det är obeskrivigt, känns som om jag skulle kunna gråta ihjäl mig av kärlek.. och hormoner ;). Hon är så fin, så himla otrolig. Jag älskar henne redan så det gör ont. Min finfina tjej. Hon är värd varenda minut av frustration, tårar och ja.. allt. Hon är värd allt. Hon är så fin. Jag kan inte få nog. Jag saknar henne varenda minut hon inte är vid min sida. Det blir så himla tomt, som om en del av en själv är helt borta.

Vill iallafall mest bara säga hej & berätta att vi faktiskt redan är hemma från BB. Åkte hem igårkväll efter kvällsmaten. Amningen funkar kanon och har faktiskt gjort sen början. Hon tog brösten direkt och sög så fint så :). Gör inte jätteont ännu och min fina vet precis hur man gör! Jag mår bra, är öm men mår bra. Men blir bättre och bättre för varje dag. Och efter läkarkontrollen vi var på vid halv 10 igår förmiddag så konstaterades det att allt är perfekt med lilla tjejen och då kändes det helt okej att faktiskt åka hem. Ska på återbesök imorgon vid 9 & jag längtar dit. Ska bli så roligt att se hur det gått med hennes vikt och sådär. Är givetvis otroligt skrämmande att vara hemma i en vardag. 

Första natten hemma gick dessutom kanon. Hon somnade runt 11, vaknade och fick tutta i en halvtimme vid 2, sen somna hon om till 5, ny blöja & tutta lite, sen somnade hon om till lite efter 7!

Just nu spelar inget annat någon roll. Jag vill bara få vara med världens finaste tjej och titta på henne. Jag återkommer när jag återkommer, lite hipp som happ det närmasta skulle jag tro för jag vill bara vara med min bebis och se varenda steg hon gör..

Jaha, imorgon är jag 1 vecka över tiden. 7 förbannat långa dagar. Kul. Jätteroligt. Tycker verkligen livet är så himla givande just nu.. Igårkväll åt jag kanelmandlar & drack hallonbladsthe och liiitelite sammandragningar hade jag inatt. Annars är inte läget något annorlunda. Känns tråkigt att det inte känns som om kroppen arbetar något mot en förlossning trots att jag faktiskt är öppen 2 cm och har en förkortad och mjuk livmodertapp. Allt är klart men ingen bebis!

Är iallafall hemma i Bor denna helgen med, skönt att bara få vara med familjen och mina fina syskon. & idag åkte vi på utflykt till Växjö. Lunchade på stan, handlade mig ÄNTLIGEN en amningsbh & en jättefin klänning att ha sen när den här förbannade magen är borta. & Bebis fick en fin present från A, ett vitt lite tjockare set att ha ute nu när det är sådär höstigt med supersöta öron på lilla jackan. Så himla fint.
Sen hittade vi ett mönster till dopklänningen! Inget tyg än men det får vi leta vidare efter :)
Känns konstigt att leta tyg till en dopklänning till en plutt som inte finns än. Men den kommer bli så fin :) Inget klassiskt vitt tjafs här inte ;). Ska ju inte ha dop i kyrkan heller så då får man vara lite egen minsann! Mysigt och familjärt ska det vara!

Annars är jag bitter, trött och jättegravid. Vi får se när jag bloggar igen, har ingen lust att blogga alls längre, vill bara ha ut bebis.

Ingen bebis, och jag är fortsatt sjuk.
Ville bara ge en update om läget för jag orkar inte skriva något mer.

Okej att jag klagar mycket, jag är medveten om det och jag ber om ursäkt för många av gångerna. Men ärligt talat, vem fan går och blir sjuk som en hel jävla karl när man är höggravid och dessutom går på övertid? Jo jag, givetvis. Jag med min sedvanliga tur. Är det konstigt att man är lite pessimistisk?

Somnade runt 1, vaknade vid 2 och kan inte svälja mitt eget saliv. I samma veva kommer febern och ont upp i bihålorna. Känns ju roligt, otroligt roligt. Snorig, febrig och kan inte svälja. Kul. Jävligt kul.

Sovit max en timme inatt, jag som redan innan sov dåligt. Och jag tycker så jävla synd om mig själv just nu, ja det är säkert jättepatetiskt men nu gör jag fan det. Har lipat sen typ 4. Kan ingenting bara fungera?