Det är obeskrivigt, känns som om jag skulle kunna gråta ihjäl mig av kärlek.. och hormoner ;). Hon är så fin, så himla otrolig. Jag älskar henne redan så det gör ont. Min finfina tjej. Hon är värd varenda minut av frustration, tårar och ja.. allt. Hon är värd allt. Hon är så fin. Jag kan inte få nog. Jag saknar henne varenda minut hon inte är vid min sida. Det blir så himla tomt, som om en del av en själv är helt borta.

Vill iallafall mest bara säga hej & berätta att vi faktiskt redan är hemma från BB. Åkte hem igårkväll efter kvällsmaten. Amningen funkar kanon och har faktiskt gjort sen början. Hon tog brösten direkt och sög så fint så :). Gör inte jätteont ännu och min fina vet precis hur man gör! Jag mår bra, är öm men mår bra. Men blir bättre och bättre för varje dag. Och efter läkarkontrollen vi var på vid halv 10 igår förmiddag så konstaterades det att allt är perfekt med lilla tjejen och då kändes det helt okej att faktiskt åka hem. Ska på återbesök imorgon vid 9 & jag längtar dit. Ska bli så roligt att se hur det gått med hennes vikt och sådär. Är givetvis otroligt skrämmande att vara hemma i en vardag. 

Första natten hemma gick dessutom kanon. Hon somnade runt 11, vaknade och fick tutta i en halvtimme vid 2, sen somna hon om till 5, ny blöja & tutta lite, sen somnade hon om till lite efter 7!

Just nu spelar inget annat någon roll. Jag vill bara få vara med världens finaste tjej och titta på henne. Jag återkommer när jag återkommer, lite hipp som happ det närmasta skulle jag tro för jag vill bara vara med min bebis och se varenda steg hon gör..