Måndag, måndag, måndag. Mest av allt vill jag bara ha påsk. Ja, eller åtminstone vår. Jag brukar aldrig aldrig längta efter våren och all allergi, men sen jag fick Inez så är våren och sommaren mina favoritårstider. Snö är ju sjukt mysigt men allvarligt, när jag har dratt på ungen overallen sjuttioelvatusen gånger och tvingat på henne mössan dubbelt så många gånger och tappat den ena vanten i alla vantpar så är jag måttligt jävla skittrött på vintern. Inte verkar den ta slut någon gång heller, hela vecka ska bli kall. Så till påsk vill jag har sol, sol och kanske +10. Så jag kan ta en promenad i apladalen i min vårjacka. Så Inez kan sluta lipa över att hon fryser om händerna och jag slipper säga en gång till att SLUTA SLITA AV DIG VANTARNA SÅ FRYSER DU INTE! Ja, jag är trött på det här nu.

 

Jag kom till en insikt idag. Jag har alltid påstått att jag är en icke svartsjuk tjej, jag tar det lungt. Håller mig cool så att säga. Ehhh, nä. Jag har ljugit, eller kanske bara inte insett det. Eller så är det för att det här är annorlunda? Vad vet jag? Jag satt iaf och blev svartsjuk över något så patetiskt som att han träffar massa tjejer på jobbet och jag vill liksom också träffa honom. Åh vad jag saknaaaaaaaar. Det är fan inte klokt det här. Att någon kan sätta sig så inuti en och när man saknar så gör liksom kroppen lite ont. Men att jag inte är svartsjuk, det kan vi ju glömma..

I övrigt så mår vi bra. Jag hade en släng av feber i helgen, dock vet jag inte om det hade att göra med förra veckans brist på sömn och att jag glömt min medicin 3 av 7 dagar för när jag vaknade på söndagsmorgonen efter en heldag i soffan så var allt bra igen. Tyvärr så missade jag lilla Ebbes dop men det gick inte, jag var ett vrak som bara ville gråta och svettas. Som tur väl är finns det ju alltid kort att få se sen :).

Inez fick en jättefin nattlampa av pappan sin i helgen som nu lyser så fint när hon sover. Och både igår och idag har hon sovit jättebra, bara vaknat en gång på kvällen och kanske 2 på natten. Och tro mig det är STOR skillnad mot utan lampan. En liten bit av mig tänker att det kanske varit det som fattades, hon kanske var lite mörkrädd där inne i sovrummet, älskade barn!