Förlossningsberättelse
Runt 22 var jag rastlös och ville bara ut i friska luften så jag & Hanna tog oss en promenad i en timme. Eller ja, promenad och promenad, inte så att jag gick fort mellan värkarna direkt.
Kom hem igen runt elva och då hoppade jag hopprep mellan värkarna.. Ja eftersom jag fortfarande inte trodde det var på riktigt så ville jag påskynda det hela lite. Ovanpå det så drack jag typ 6 koppar hallonbladsthe, haha!
Sen fick jag tätare och tätare värkar och bestämde mig för att ställa mig i duschen för att se om värmen kunde hjälpa mig.. Sagt & gjort. Stod där från typ halv 12 till 1 i rykande hett vatten. Eller stod, jag satt på en köksstol i duschen, orkade inte stå! Haha! Ringde till förlossningen när jag stod i duschen och pratade lite, dom tyckte jag kunde komma in på en koll men jag sa att jag avvaktar ett tag.
Runt halv 1 ringde jag A och sa att hon fick nog komma nu. Då klockade vi värkarna till 5 minuters mellanrum. Fick försöka ta mig ur duschen vilket inte var en hit och sen packade vi ihop det sista, ringde förlossningen och sa att vi kommer in! Jag var inte så sugen på att åka någonstans egentligen men jag var ju ganska tvungen. Vi lämnade alla väskor i bilen, jag var fortfarande bombsäker på att vi skulle få åka hem.
Möttes av världens bästa barnmorska Inger och Camilla & och så gjorde vi en CTGkurva, vägning & kollade hur öppen jag var. 4 cm! Då sa dom att jag jobbat på bra hemma och att vi skulle få gå direkt till ett förlossningsrum. Då slog det mig. Jag ska ha bebis. Nu. Idag.
In i förlossningsrummet och A sprang ner och hämtade väskorna i bilen. När jag kom in i förlossningssalen började jag störtlipa. Jag var så himla rädd och nervös och allt var så på riktigt. Jag trodde ju inte ens jag skulle få vara kvar. Dom började prata epidural och jag trodde inte det vara dags för den redan, men jovisst. Dom ringde på doktor och den skulle sättas in direkt. Jag gick lite med gåstolen men insåg ganska snabbt att det inte var något för mig. Testade på lustgasen trots att jag var rädd för den eftersom jag är livrädd för att bli yr men dom satte den på jättelågt och jag testade. Det gick finfint! Ingen yrsel alls :)!
Epiduralen sattes och jag var livrädd, men det gick fint & den funkade så bra. Guds gåva må jag säga! Inga värkar som avstannade eller något. Kanon! Försökte sova lite mellan varven men det gick inte alls. Var alldeles för uppe i varv och ville mest bara hålla koll på monitorn med siffror som tickade på vid sidan om.
Vid 5 på morgonen var det dags för en koll och då var jag öppen 8 cm, snabbt jobbat!
Minns inte några vidare tider efter det faktiskt. Vet att dom tog hål på hinnorna så att vattnet gick och att jag tyckte det kändes det helt sjukt, vattnet var ju helt varmt. Vet inte vad jag hade räknat med egentligen men blev lite förvånad. Och det kändes som om det var så himla mycket vatten, kände som flera spannar som rann ut typ. Hah!
Tiden tickade på och jag kände mer och mer ett tryck neråt men inte så jag ville krysta. Utan lite som när man behöver gå på damrummet vet ni! Med det tryckte liksom på neråt.
Runt halv 9 kom de riktiga krystvärkarna. Från början var det hanterbart tycker jag, då kunde man hantera det. Det var dock lite svårt att andas lustgas och krysta samtidigt, visste knappt vad jag skulle fokusera på men till slut kom man ju in i någon slags rytm i det hela och det gick bra.
Kände mig som i någon slags liten fyllan av lustgasen.
2 timmar och 12 minuter av krystvärkar krävdes det. I slutet var jag så ledsen och trött att jag sträckte ner handen och kände på huvudet för det kändes som om alla runt om bara ljög om att hon snart var ute. Kändes som om jag inte kom någonstans. Men där var det, allt detta hår kände jag! Läskigt men häftigt.
I slutet var jag så slut och ville att dom bara skulle dra ut henne. Dom ringde på doktorn eftersom jag faktiskt hade krystat så länge som jag hade, men han sa att jag bara skulle fortsätta eftersom det gick så bra och jag gjorde framsteg hela tiden.
Sista krystvärken kom och då tog jag i så jag fick lock för öronen.
Men 2 timmar och 12 minuter senare kom hon. Det finaste jag sett. Och en flicka!
Jag tyckte dessutom att A sa att hon var en pojk när hon kom så när det väl kom fram att det var en flicka så fattade jag typ ingenting.
Men upp på magen kom min lilla fina till slut, 3725 gram och 51 cm lång klockan 10.52!
Alla fingrar och tår, och allt detta hår, hon har massvis!
Om jag ska sammanfatta det hela så tycker jag att förlossningen gick bra, bättre än förväntat och mindre ont än jag trodde. Jag kände aldrig den där nudörjag känslan som jag hade räknat med. Det enda som var jobbigt var som sagt det långa krystarbetet. Det tog verkligen på mig till slut. Men det är tydligen vanligt vid så snabbt öppningsskede sa dom. Men i övrigt så var det okej faktiskt. Klart det gör ont, men det är något magiskt över hur kroppen arbetar med det.
Men nu är hon här och hon är värd allting. Alla tårar och all frustration. All väntan.
Jag hade gjort om det tusen gånger till för henne.
Jag förstår inte hur jag någonsin kunnat andas utan henne.
Jag kan titta på henne och bara gråta för att jag älskar henne så himla mycket.
ooh, spännande med vakennatt! ;)
närå, hoppas hon sover tösen!
jag tror inte det är någon fara om hon sover på mage på dig, det sa dom till mig på bb att det inte var, men att dom inte ska sova på mage själva i sängen, och inte med täcke och sånt, utan bara med filt. eller bara pyjamas om det är så pass varmt.
jag vet ju inte hur kallt du har i ditt sovrum :P
haha! jaa, dom brukar väl kunna sina saker, jag minns bara en grönklädd man, och att han pratade väldigt bred småländska och han såg så jäklans snäll ut när han klappade om mig när han sa att han inte kunde hjälpa mig och sen rullade han iväg.
hahah!!!
lustgas ja, det är en rolig grej, jag har aldrig testat det innan så det var en ny upplevelse :P
jag ville bada och allt sånt, få akupunktur, men jag fick inte bada eftersom vattnet gick och akupunktur tänkte jag inte på förrens jag var i förlossningssalen och då var det ju också för sent.
jaa, det är ju en ganska skum känsla efteråt, när man inte riktigt känner om man är kissnödig eller inte, och inte heller kan trycka på när man ska kissa, mycket konstigt.
jaa, jag sprack, men jag vet inte hur mycket, och jag trodde ju det skulle kännas så jag trodde inte jag hade spruckit alls eftersom jag inte kände något, men på efterkollen så frågade jag om hur många stygn det var, för att få en uppfattning, och då sa hon att dom bara hade tråcklat ihop mig, eeeh... så jag vet inte riktigt! :P
men det var aldrig någon som sa något om att det var mycket, och om jag känner efter, haha, så känns det inte sådär mycket, men det var inåt så det kanske är därför :P
men oj vad blod! jag blödde bara typ 450ml eller något sånt och det sa dom var lite...
men jag förstår att du var yr!
Spännande! Men du hade en himla tur att det gick så pass fort för dig.. vissa får ju hålla på och krysta och kämpa i 1-2 dygn innan det händer något och det var la skönt att slippa? :)
Gjorde epiduralen ont? Är mer rädd för den än för att föda, tror jag. Haha, när jag läste igenom det här kändes det som du glömde berätta att det gjorde galet ont. Så där som du bara ville undvika den detaljen ;) Men du skrev ju faktiskt att det gjorde ont.. såklart. Låter som en extremt lyckad förlossning i alla fall! :)
vad skönt! min kille vaknade och skrek som en tok i morse, vet inte vad det var för fel på honom, men superledsen var han..
jorå, på dig får hon ligga på mage, det rekommenderar dom ju, eftersom det är detdär med närheten och myset och allt sånt gosigos :)
jag öppnade mig dom sista 5cm;rarna på en timme, så när hon kollade mig första gången var jag öppen 4-5cm då ringde hon på narkosen, men när han väl kom var jag fullt öppen, så då skulle den inte hinna verka, och ungefär en kvart efter han gick så kom Neo ut :)
neej, ingen dusch hemma heller, jag hade ju inga värkar hemma alls, men jag fick ju åka in på koll eftersom vattnet hade gått, och sen blev jag inskriven direkt pga mina blodförtunnande sprutor jag tog då, och ett löfte om igångsättning dagen efter "eftersom min förlossning inte ens var på g", och sen kom han ut innan nattskiftet som tog emot oss hann gå hem.
ja alltså, HAHA, jag har inte kollat efter så noga, men hon sa när hon sydde att hon gjorde det extra noga så "pappa skulle bli nöjd", haha! och han har inte påpekat något såå..... :P
Skönt att du kände att förlossningen var bra!
Det är ju så grymt häftigt. Helt otroligt att kroppen kan veta exakt hur den ska göra och allt sånt.
Hon är så fin! Lilla Inez.
jaa, jag tror han måste drömt något, han gjorde samma sak igår kväll också.. stackarn!
usch jag vet, det finns inget värre än tanken på spädbarnsdöden, usch, den är vidrig!!
det enda tipset jag kan ge dig är att slappna av, jag vet hur svårt det är och jag vaknar fortfarande varje natt, ibland flera gånger bara för att lägga en hand på honom och känna efter, tyvärr är det nog bara att du vänjer dig, första halvåret är ju störst risk och jag tackar högre makter att vi snart är förbi det.
men jag skulle inte tro att det gör något om hon sover på dig och du somnar, det är ju sällan man kan ligga så några längre timmar utan att vakna, så det tror jag inte är någon fara, det finns ju dom som förespråkar att bebisar ska sova på mage även om det inte är rekommenderat av andra.
han hade skitbråttom! :D
vattnet gick vid halv åtta kanske, vi kom in vid halv tio-tio, jag skrevs in vid elva, värkarna började efter tolv nångång och blev regelbundna runt tre kanske? och han är född 6.17.
hah! jag hoppas min nästa förlossning, om det nu blir någon, är likadan!
våran barnmorska hette Melissa, fantastisk människa!! verkligen rätt person på rätt jobb, hon peppade mig till tusen och på helt rätt sätt, så jag kände mig trygg, jag var ju rätt chockad eftersom jag var så inställd på att han inte skulle komma förrens typ 2 veckor senare.
babyrytmiken var mysig! neo var dock väldigt intresserad av allt annat, men det var mysigt ändå att hoppa runt lite och tjöta, he he :P
