And it breaks my heart
Vissa dagar har jag total panik och undrar vad jag gett mig in på. Jag vet inte om jag klarar det här, jag tror det är ett för stort ansvar. Och det känns som om eftersom man tog beslutet att behålla bebis så blev allt annat så defenitivt. Vissa saker ger man nu verkligen upp. För min del handlar det nog inte om saker egentligen, utan mer om kärlek. Eller det handlar inte om kärlek heller, utan om B, och visst han är väl en slags kärlek. Men det handlar mer om den där eviga kampen som alltid har varit mellan oss. Och nu är den så defenitivt över. Det är verkligen slut. Och jag ältar det där så jag går sönder ibland, för det finns egentligen inget att älta, ändå ältar jag det lilla som finns.
Jag är trött på att leva mitt liv som jag gör. Jag sitter fast.
Jag har inte varit utomlands på fleraflera år och det känns som om jag aldrig kommer komma iväg någonstans.
Jag är för ung för barn, men nu är det väl bara att suck it up och ta mitt ansvar. Men just nu, idag så ångrar jag mig lite.
Du ska få se att det KOMMER att finnas tid till att resa även sen! Tänk att få resa tillsammans med ditt lilla knyte! Kommer ju att vara skitmysigt!
Min syster fick ju barn i början av mars. Och hon och hennes lille ska iväg till Gotland i augusti på lite sol och badsemester! Så resa går alltid, kanske inte utomlands alltid, men man får vara glad för det lilla!
puss! <3
Säg inte så Frida :(
Det är möjligtvis tråkigt och jobbigt just nu. Men så fort bebis är ute kommer du ge upp mycket med nöje. Du kommer ge hela ditt liv till något som du själv skapat utan minsta suck. Jag lovar dig!
Det är svårt att tro när man springer runt och konkar på den stora magen.
Försök ta vara på tiden (det gjorde inte jag, klagade mest på allt, såsom bristningar och allt annat som var jobbigt) det är trots allt inte för alltid det kommer ticka 2 hjärtan i din kropp.
Lycka till nu och sköt om dig!
