Något av det finaste jag har
Men jag känner mig liksom alltid litelite tom utan honom.
Jag minns hur vi alltid när jag var liten cyklade någonstans till något lunchställe för att äta lunch, och jag minns hur Pappa alltid hade ett skåp i skafferiet bara för mig där han hade ställt chips och sånt som bara jag gillade. Jag minns hur vi alltid köpte hem frallor från Stigs att ha till kvällsfika framför tv:n. Jag saknar verkligen allt sånt där med Pappa. alla småsaker. Jag älskade när vi på somrarna cyklade för att hämta pizza på Chaplin och sen satte oss på framsidan på Pappas utemöbler och bara va. Han är fin min pappa. Världens bästa Pappa.
Och han kommer vara så stolt över att bli Morfar. Han längtar verkligen! Skickade ett mms med en bild på magen och han ringde direkt och tyckte det var så roligt att se! Han sa att så fort bebisen kommer så ska han komma hit och umgås! Det ska bli så roligt, känns så jäkla häftigt att få se min pappa med MITT barn. Helt sjukt.
Nu har jag inte träffat han på snart 5 månader men snart, eller ja om 1 1/2 månad så fyller han 52 år och då ska jag åka ner och krama han i evigheter för jag saknar han så, min alldeles egna pappa ♥.
Jag älskar dig ♥
vem är din barnmorska, om man får fråga?
hon är ju skyldig att hjälpa dig med vad du vill ha hjälp med, så kolla med henne, dom har ju tillgång till speciella barnmorskor och dom ska man utnyttja, det är ju därför dom finns :)
självklart var det ju skönt att slippa vänta, men han hade ju väldigt bråttom, så pass att vattnet gick på jobbet och det blev kalabalik :)
du vet att du har rätt att byta barnmorska väl? nu kanske det är lite sent iof...
men prata med henne! ni kanske kan komma varann lite närmre om du berättar mer hur du känner?
tänker du på förlossningsfilmen? jag tror bara det var en förlossningsfilm man fick se första gången, njae, den var väl inte sådär bra, eller, det är väl väldigt olika från människa till människa, efter vår första träff på föräldrautbildningen ångrade jag mig och sa att jag skulle vägra föda, haha, så det kanske inte gjorde något att du missade filmen ;) jag blev livrädd efter den, men så var inte min förlossning något i närhet av vad man fick se heller, skönt det :)
det var faktiskt först efter förlossningsvisningen det började kännas ok igen.
japp, han kom i 37+2, så 2,5 vecka för tidig var han ju. men det gick ju fint ändå :)
ååh vad fint skrivet :) jag kan få sådana känslor emellanåt jag med, men bara för min pappa, haha, aldrig för mamma. hemsk man är :p
nej det är ju så när det är så långt mellan besöken, men nu är det ju inte så jättemånga besök kvar så du klarar dig nog!
jag hade barbro bertilsson, störtskön är hon!
henne ska jag lätt ha nästa gång med :P
haha, nej, det kanske är lika bra att du hoppar den filmen, alla vet vi ju hur barnet kommer ut, är man rädd behöver man ju kanske inte se det på film, och vill man kolla ändå finns ju youtube... :P
men vad roligt att du ser fram emot förlossningsvisningen! hoppas nu att den ger dig lite styrka för vad som komma skall :)
och ja, det är nog rätt normalt med sammandragningar på kvällen, eller när som egentligen, det är ju bara livmodern som förbereder sig för förlossningen, blir dom dock för kraftiga och täta är det nog värt att kollas upp!
