Idag vid 9 så var det dags för barnmorskan. SFmåttet var 30, & blodsockret stabilt och perfekt som det varit hela tiden. Bebis hjärtljud låg på 132, det sjunker varje gång jag är där tycker jag. Från 148, 136 & nu 132.

Sen var det journalläsning klockan kvart över 10. Jag vill inte direkt påstå att jag var nervös, jag tog det med ro. Jag har ju själv valt att läsa allt. 53 A4 sidor hade jag att gå igenom idag och det var inte ens hälften. Jag ska läsa vidare den 7 Juli. Om jag nu vill fortsätta läsa vill säga.

Jag är så jävla omtumlad. Jag mår jättekonstigt och när jag hade läst klart att så skakade jag och jag vet egentligen inte varför. Man är så jävla skör som människa, så otroligt sårbar. Jag har inte läst början av mitt liv ännu eftersom det idag bara var åren 1996-2006 som dom hunnit se igenom och gett mig rätt att läsa, och historien började ju egentligen redan 1988 och jag tror det finns papper fram tills 2006 ungefär.
Jag vet inte om jag mentalt kan ta in mer. Fast samtidigt så känner jag ju att nu när jag påbörjat det så borde det ju absolut slutföras.

Jag vet inte vad jag ska skriva om det, jag är liksom på udden att börja gråta hela tiden fast jag kan inte sätta fingret på varför.
Jag har kommit lite till ro i mig själv ändå redan nu efter att ha läst. Jag är så jävla stark egentligen.
Jag har gått igenom så jävla mycket utan att egentligen ha en enda trygg punkt.
Och jag vet numera precis när i mitt liv jag slutade att lita på människor, så det kanske är nu man kan börja bearbeta det? Nu när jag vet när och vad som verkligen utlöste det.

Han som var med när jag läste papprena har arbetat med det här i 10 år och det var första gången han var med om att någon läste sina journaler. Konstigt att folk inte utnyttjar sin rätt. Vissa kanske inte vill veta, andra kanske inte vet att möjligheten finns.

En grej jag dock inte slutar förvånas över är människor förmåga till att skylla ifrån sig. Jag fick hela tiden vara den skyldiga, hela tiden i hela mitt liv har jag varit den skyldiga när jag egentligen i många fall bara var ett offer. Missförstå mig inte nu, jag vill inte vara ett offer, jag hatar vara ett offer. Men i många fall, har jag inte varit den skyldiga men blivit det trots att jag varit offret.

Iallfall så tar jag en paus nu, jag måste andas en stund.
Men jag kommer väl tillbaka nästa vecka.