Vissa saker är jag verkligen tacksam för med min graviditet, den har egentligen varit hyftsat enkel om jag tänker efter. Mådde väl ganska illa i början och var sjukt trött, den tröttheten man har vid graviditet är verkligen obeskrivlig, jag har aldrig någonsin förrut varit trött på det viset. Men det la ju sig efter ett tag. Sen var jag känslig ett tag om jag inte åt och fick blodsockerfall, då var det kört. Men frukt eller en sesamkaka i väskan löste det fint.
Visst, jag har foglossning, men det är hanterbart, jag kan ta det än så länge.
Folk skriver om förvärkar hit och förvärkar dit, åka in till sjukhus för dittan och datten.
Jag har inte inte känt något sånt, eller jag vet egentligen inte, jag vet inte hur det ska kännas heller för den delen. Men inte så vitt jag vet. Jag har ringt min barnmorska en gång under min 24 veckor gågna graviditet och det var över min rygg. Annars klarar jag mig.
Sen visst, har jag ringt hem säkert 4782 gånger och beklagat mig och frågat och sådär.
Men det är väl lite det man har Mammor till?
Men trots allt så är det faktiskt en enkel graviditet.

Och dom stunderna när jag mår bra, när allt annat bara ligger bakom och man känner hur bebisen rör sig, då är jag egentligen ganska tacksam för allt.
Det finns hur många kvinnor som helst som vill vara i min sits, få vara gravid.
Det finns så många som inte kan få äran att vara just det, gravid.
Och här sitter jag och klagar dag ut och dag in. Jag får lite dåligt samvete över det stundvis, samtidigt som jag inser att det är okej att känna som jag gör, för den dagen jag väl har bebis här, då kommer jag älska den och det kommer gottgöra tusenfalt för att jag inte älskar den riktigt än.