Det har varit en bitterljuv dag, den startade väl inte alls som jag ville och har under hela dagen medfört att jag egentligen varit ganska ledsen, åtminstone inuti.

Men samtidigt väldigt roligt för idag kom Lallo på besök med sin lilla Lykke Li, och jag har inte sett henne sen studentdagen så det var verkligen roligt att få ses igen. Det fanns massa att prata om, framför allt minnen, barn och vad som hänt sen sist. Och precis som hon skrev på sin blogg så tror jag vi lyckades ganska bra även om det säkert finns mer att prata om när tiden finns. Vi lunchade på Chaplin på uteserveringen och det är ju inte fel att passa på nu när det börjar bli varmt. & Vi måste bli bättre på att ses, 3 år är en alldeles för lång tid och att försumma en bra vänskap är inte att föredra.

Men ja den där känslan som uppkom imorse efter ja vad man nu ska kalla det, för det var knappast ingen disskution, den finns kvar.
Och jag vet att du läser det här och jag har ingenting att säga, jag överreagerar på det mesta, allt blir så mycket större för mig än vad det brukar, allt blir uppförstorat, antar att hormonerna har men det hela att göra. Det är ingen ursäkt och jag ber inte om ursäkt, åtminstone inte här, inte just nu.