Jag vet egentligen inte vad jag ska säga om mig själv, det är svårt det där. Att sätta ord på sin egna person, på min existens. Jag ser mig själv just nu mestadels som mamma till min dotter. Jag vet knappt något annat. Jag lär känna min mammaroll för fullt.  Jag önskar ibland att jag hittade mig själv innan jag skaffade barn, för nu har jag inte tid att göra det. Men det kommer jag nog göra på vägen. Men i övrigt så kan jag vara en av få människor som på riktigt tycker om att tvätta. Det är skönt och harmoniskt. Allt blir så rent. Jag går aldrig osminkad, inte ens de värsta sjukdagarna är jag osminkad, vad nu det säger om mig.  Jag ältar det mesta, helst i flera dagar, möjligtvis i veckor. Jag älskar regn och doften av bensin. Hade man kunnat äta bensindoften så hade jag gjort det. Jag har varit kär sådär på riktigt 2 gånger. Är inte intresserad av svenska killar överhuvudtaget, hur det nu än låter, så är det sant. Jag önskar jag hade tid att städa varje dag. Lider av tvångstankar.
Jag vet egentligen inte vad jag ska berätta om mig själv. Jag har alltid varit ett lutande torn på väg att rasa, men precis som det i Pisa så står jag på något lustigt sätt än idag kvar.