Jag önskar att jag kunde säga att min första kärlek var B. Men så är det inte. Men jag önskar det. Men istället så blev min allra första kärlek L. Det hela var nu när jag ser tillbaka på det bara trasigt. Det var ingen kärlek som gjorde mig hel eller lycklig, fast jag trodde det då. Jag tyckte att han gav min gråa värld färg. Men nu när jag ser tillbaka på det så ser jag att det bara var komplicerat och gjorde ont. Vi vara kära, eller ja, jag tror det åtminstone. För det var vad han sa. Jag sa att jag älskade honom, han sa att han älskade mig. Men han var förlovad. Jag önskar jag kunde skryta och säga att det fick mig att stå emot eftersom att han var med någon annan. Men nej, istället blev det 3 komplicerade år. Han lovade mig att lämna henne för mig. Han lovade. I flera år. Om han lämnade henne? Nej. Han lämnade mig.