Jag är syster till 3 bröder. Vi har inga blodsband egentligen, men vi lever i samma familj. Vi är till större del uppväxta tillsammans. Jag är lillasyster till en storebror, och storasyster till två småbröder.
Mina små är adopterade, och att dom kom har förändrat mitt liv. När lillebror D kom så ändrades hela mitt liv, det blev värt någonting. Jag blev helt plötsligt rädd för att förlora någon. Jag hade aldrig känt så innan, aldrig varit sådär rädd. Men när han kom blev jag rädd om livet. Jag ville inte försvinna, jag ville inte missa hans liv. Jag ville inte att han skulle försvinna, jag kände att om han dör, då dör jag. Han är otroligt lillebror D, världens bästa lilleplutt. Fast han börjar bli stor nu, så nu får man inte pussa han offentligt och han vill inte längre hålla handen. Det är knappt ens att man får prata med han när folk ser. Han är ju så stor nu, så tuff. Men i smyg, när ingen ser, då får man klappa han lite på huvudet.
Lillebror N, han är otrolig han med. Han är .. åh han är otrolig. Kan skratta åt han hur länge som helst. Han är tänkaren. Han är den som berättar för en hur vacker man är, eller hur tjock han tycker man är ;). Här är det ärlighet som gäller. Min plutt! Han är fortfarande liten, så än så länge får man pussa och krama han, men snart, alldeles för snart är han där med. Så just nu försöker jag ta tillvara på honom. För snart får man inte vara med längre. Och storebror, han är bra han! Vi är väl inte nära på samma sätt som jag & de små är. Men det blir väl så.. han är 7 år ålder och kille. Vi hade inget gemensamt när vi levde under samma tak, men jag är glad att jag har han. Han är ju en förebild både för mig och mina småsyskon och han är en fin pappa till sin son och en bra man till sin fru. Det skiljer många år på oss allihop, eller ja inte mellan de 2 små, men på resten.  Det är 7 år mellan mig och storebror. 11 år mellan mig och lillebror D, och 14 år mellan mig och lillebror N.
Jag älskar er.