Jag är inte en människa som drömmer om att bli en dag bli en stor människa. Jag drömmer inte om att hitta ett vaccin mot cancer eller sjunga på stora scener. Jag drömmer inte om att designa kläder eller att bli författare.

Jag är nog inte typen som egentligen drömmer alls. Jag har alltid fått leva nu, ta en dag i taget. Det har varit mitt sätt att orka, mitt sätta att kämpa. För även om jag inte behöver kämpa med tankar och livet jag har bakom mig idag så som jag gjorde förr, så sitter det kvar. Och än idag lever jag en dag i taget.

Men om jag fick drömma så är det nog att en dag få gifta mig och att få ge mitt/mina barn en trygghet som jag själv aldrig känt.