Dålig kanske är fel ord, egentligen har det varit en fin dag. Jag vaknade utvilad eftersom lillan sov i Bor då jag hade diverse sjukhusbesök att reda ut igår. När lillan kom hem storstädade vi både badrum & sovrum. Hon torkade lite på saker som hon såg jag dammade av och gick runt med sin lilla mopp. Sen fikade vi med mammaligan även om Emelie & Viggo saknades. En räkmacka gled ner som alltid när vi fikar. Lillan gick bärsäkargång över stället och kastade keso ungefär överallt. Två gånger kutade hon in i fikets kök. Ja, lilla virvelvinden alltså. Trodde jag skulle tappa håret en stund där.

Väl hemma har vi lyssnat på musik & dansat. Fortsatt städa vardagsrummet och renbäddat sängen.

Men ändå har jag en tryckade känsla i bröstet. Känner mig som en dålig mamma. Hemsk och elak. Jag vet ju att jag inte är det. Jag gör ju mitt bästa. Men när lillan skriker och slår och allt man säger bara är fel då vill jag ibland bara dra täcket över huvudet och gråta. Det känns som allt jag gör är fel. Jag får dåligt samvete hela tiden. Över allting. Fast det tillhör väl mammarollen att känna såhär tillochfrån.