Oftast vill jag bara ligga brevid och bara vara. Inte tänka, inte känna, bara vara. Jag vill bara bli uppfylld och upprymd av alltet, allt som han innebär. Allt som han är och står för. Jag vill för en gångs skull bara finnas. Inte göra, inte tänka, inte säga, inte nåt... bara finnas. Som om det vore det mest självklara i världen,

Allt gick så snabbt och allt vi delade kanske kan berättas från början till slut i ett enda andetag, men jag vill inte släppa andan, för jag vill inte att det ska ta slut.

d.