Det är stor skillnad på att leva och att bara existera

Timmarna går. jag springer ikapp dem, ibland tillochmed förbi. vi kan vi sitta i timmar och prata om ingenting, som kanske är allting. det är svårt att veta om de är speciella eller bara som alla andra. och jag vet inte riktigt vad jag vill. i spegeln i hallen ser jag håret peka åt alla håll, det gör jag också. är det att vara splittrad?

alla dagar är nya dagar. jag hör människor säga; jag ångrar ingenting. det måste vara lögn. för visst ångrar man. visst önskar man att man kunde vrida tillbaka tiden ibland. och sen glömmer man bort vad man ångrade och gör det igen och ångrar det igen.
helgen har just passerat. det ligger fylleångest över alltihopa fast jag var nykter. försöker glömma, gömma det i magen. fast det ligger där ändå. så tillslut spyr man upp alltihopa:

-jag är inte sådär som jag vill vara. jag knullar utan kondom. jag dricker för mycket.. jag drömmer om att säga saker, men håller käft istället. andra saker vill jag inte säga men säger ändå. Och istället för att känna att jag gått ner i vikt så känns det som att jag har gått ner mig några trappor, kanske tusen.