♥
18/4 -12
JAG ÄLSKAR DIG!
Utvecklingssamtal & nya vagnen!
Igår var vi på utvecklingssamtal! Allt var positivt. Hon är nyfiken, glad, älskar att vara ute. Pratar mycket för sin ålder, kan mycket namn. Leker mest med dockor och kör runt på dockvagnarna inne. Utomhus går hon mest omkring och spanar och bara trivs. Hon är verkligen en liten uteunge! Hon älskar att bara gå runt och titta, plocka lite sten. Kolla på fåglar och bara vara. Och eftersom vi nu har ny vagn så uppskattar hon även den biten med. Innan hatade hon åka vagn. Hon skrek, skrek & skrek. Numera klättar hon upp frivilligt och bara tittar sig omkring. Pekar vart man ska titta och skriker av lycka när hon ser en hund. vovve voooovve! skriker hon.
Annars är allt bra här. Lillan sover och jag tvättar.
Att hela själen.
Jag älskade (& älskar ännu mer idag, om nu möjligt!) den där lilla varelsen så mycket att jag inte trodde jag skulle kunna andas om inte hon låg bredvid.
Allt det där och säkerligen mycket mer resulterade i de värsta 3 veckorna i mitt liv. Som en fet jävla käftsmäll. Fick spendera 3 veckor på sjukhus utan min 3 månadersbebis. Bara att blunda utan henne brevid är det jobbigaste jag varit med om. Kroppen liksom smärtade. Ångesten sprang runt i kroppen. Hela kroppen liksom ömmade och jag fick ägna all min tid åt att försöka hela själen igen. Att äta var omöjligt. Att gå till affären kunde jag bara glömma. Jag vågade ingenting. Var rädd för allting. Vågade inte ens duscha.
När jag sen skulle hem igen, 3 veckor senare och en aning helare så var jag rädd igen. Skulle jag orka ta hand om lillan? Skulle hon vilja vara hos mig efter att ha spenderat så lång tid borta?
Men så satt vi där på kvällen i soffan som om inget hade hänt, hon snusade på mitt bröst och jag grät. Av lycka.
Herregud, jag sitter här och lipar nu.
Än idag är jag rädd för att hamna där igen. Det fick mig att inse att man är så skör. Innan körde jag bara på. Nu försöker jag verkligen sålla bort det oviktiga. Och orkar jag inte diska en dag så är det liksom okej, det är viktigare att jag mår bra. Får vila och mysa med min fantastiska dotter.
Men varje dag blir jag påmind av det där helvete och varje dag söker jag i kroppen efter den där känslan som gjorde mig så ont. Och ibland så infinner den sig, men jag har lärt mig att hantera det. Till viss del med medicin men till störst del av mig själv.
Veckan som gått & finbesök!
Veckan som gick var ganska lugn. Lillan rök på över 40graders feber på måndagen. Ville bara mysa och sova. Mysigt men tråkigt. Har hellre en frisk busunge än en sjuk plutt.
Lillan har blivit så himla kramig på sistone. Ska gärna kramas och krypa upp i famnen. Mysa när hon ska sova. Pussa och liksom lägga armarna om min hals och kramas länge och bara mysa. Åh, skruttbebis!
Men på torsdagen var hon pigg igen & tur det för i fredags fick vi finbesök av min bästa Patricia! Vi har inte träffats sen februari förra året. Så fredagen spenderades med att prata och äta chips. Lillan var lite skeptiskt först men det släppte ganska fort :).
Lördagen kom och jag fick överraskande besök. Jävla Patricia till att planera bakom min rygg. Där stod jag helt jävla trött och hade inte gjort mig iordning ett skit. Men det var trevligt.
På eftermiddagen åkte lillan till Bor eftersom vi skulle iväg och fira Sussis 26årsdag. Sexparty vankades, efter det spelades massa 90tals hits & sen blev det harrys.
Där tappade jag förövrigt både mitt förstånd och min sociala begåvning och det har ännu inte kommit till rätta.
Söndagen gick snabbt, käkade upp halva huset och sov i soffan ända tills Patricia åkte hem vid halv 5.
Sen kom min älskade lilla hem efter en söndagseftermiddag hos sin pappa.
Helg!
Idag har vi haft lite besök och sen var den söndagen slut typ. Lillan sover efter många om och men och jag tänkte alldeles strax krypa ner i sängen bredvid min varma lilla bebis. Älskade unge. ÄLSKAR DIG!
Stör mig något enormt på den här stora disskutionen kring genus som uppstått. Speciellt det här med att man nu ska kalla sitt barn för "hen" & "henom". Man ska aldrig säga vad barnet har för kön utan bara kalla det en individ. Vad i helvete känner jag helt spontant. Jag både visar och säger att mitt barn är en flicka. Hon är så söt i klänningar och volanger. Sen att jag klär henne mer i grönt & blått än i rosa har helt enkelt att göra med att jag tycker det är färger hon passar bättre i. Jag klär henne knappast i det bara för att tänka på genus.
Nehä. nog om detta, ska plocka iordning efter orkanen som verkar ha svept fram i vardagsrummet.
det är säkert.
Det är inte så att jag inte älskar dig, men jag älskar dig inte.
Med det inte sagt att jag inte älskar dig, för det gör jag, men jag älskar dig bara inte.
Förstå skillnaden jag pratar om när jag säger att jag älskar dig men älskar dig inte, men jag kan förstå att det kan vara svårt att förstå att jag älskar dig när jag säger, jag älskar dig inte.
Det finns en energi som sammanbinder oss alla, eller driver oss isär.
Varje människa bär en karaktär. Varje människa bär en börda och en gåva.
Jag lovar att sova bredvid dig inatt men jag älskar dig inte.
Så vacker du är när du sover men jag älskar dig inte.
Jag kan vakna bredvid dig tusen gånger men jag älskar dig inte..
För jag älskar dig!
Inte den du är, var eller kan bli utan den du alltid har varit.
Den energin som alltid har farit genom kosmos och rymden.
Den energin som alltid far genom oss, livet och synden.
Så, jag älskar dig inte, jag bara älskar dig.
Energin som du utstrålar genom dina ögon. Dina åsikter som rymmer från din själ når mina öron. Det är den kontakten som man aldrig hör om för det handlar annars alltid bara om kuk och fitta.
Så, jag älskar dig inte men det var kul o hitta, en så vacker energi i form av en söt pojke. Jag älskar dig och kommer alltid att göra det...
men jag älskar dig inte.
Shoes!
Jag dog skodöden!
Men nu ser jag ut som ett fyllo i klackar och blir dessutom längre än de flesta så jag skiter i det och fortsätter rocka mina plattskor!
Vårväder!
När jag hade hämtat lillan vid 2 så tog vi en promenad i det fantastiska vårvädret och sen gick vi hem och sopade uteplatsen från alla jävla barr som låg kvar från det där satans granhelvetet... Ja det krävde massa svärord. Sen så har vi spenderat eftermiddagen med Sussi och Tindra. Vi lagade Per Mobergs kantarell&västerbottenostpaj! Den var väl god men liksom inte alls som jag förväntade mig. Vitlöksbrödet slank ju ner dock.
Noooog om det nu.
Nu så har hamstern har fått rent hos sig, barnet sover nybadad och jag sitter i soffan och kollar på Mot alla odds. Världens bästa program!
Imorgon ska jag städa när lillan är på dagisförskolan och eventuellt ta en tur till körskolan.
jag älskar dig inte.
Oftast vill jag bara ligga brevid och bara vara. Inte tänka, inte känna, bara vara. Jag vill bara bli uppfylld och upprymd av alltet, allt som han innebär. Allt som han är och står för. Jag vill för en gångs skull bara finnas. Inte göra, inte tänka, inte säga, inte nåt... bara finnas. Som om det vore det mest självklara i världen,
Allt gick så snabbt och allt vi delade kanske kan berättas från början till slut i ett enda andetag, men jag vill inte släppa andan, för jag vill inte att det ska ta slut.
d.
Busy family!
Nu var det längesen igen. Har haft fullt upp här hemma och en vända med spysjukan har vi båda hunnit med. Både spydde samma natt, sen spydde jag en vända på dagen och sen var det bra. Fy sjutton, trodde faktiskt jag skulle dö på riktigt. Mådde så jävla dåligt. Nog om det nu!
Förra lördagen utökades familjen här hemma med en liten dvärghamster. Alldeles kritvit och söt. Jag är lite rädd för den men lillan är överförtjust och ropar både hej & god natt till hamstern som fått namnet Krusmynta. Den ska pussas och hon hjälper gladeligen till att hälla upp mat och fixa. Klappar den så fint gör hon med!
Idag har vi i alla fall bakat semlor och ätit världens godaste middag. Blev nästan en baklängesmiddag eftersom vi drog i oss varsin semla typ en timme innan maten. Jag är inget fan av semlor alls, och äter jag någon ska dom vara hemmagjorda. Hatar det där fabriksbakta och nästan plastiga smaken.
Till middag blev det dillstuvad potatis & rödspetta tillsammans med massa gröna ärtor. Så sjukt gott! Lilltjejen gillade det med, hon stoppade i sig en åtminstone halv portion.
I övrigt är det lugnt. Lillan rabblar de olika teletubbiesfigurerna. Så vi sjunger och rabblar det där hundra gånger om dagen, hon är så jäkla söt när hon säker ”naaaala & po po” och dansar lite samtidigt.. Herregud, min lilla goding!
Nu sover hon och jag kollar på Mot alla odds. Älskar programmet & hela programiden.
Sen blir det Big Brother! Ångrar faktiskt lite att jag inte gick på castingen jag var kallad på. Hade varit sjukt kul att gå in någon vecka och bara köra järnet och sen hem till barnet. Men egentligen är jag nog hellre hemma och gosar ner huvudet på en kudde och sniffar på lilla inez huvud ♥
