Jag vill veta vad bebisen har för kön och jag irriterar mig på alla som vet vad dom ska få. Visst jättekul för er, verkligen. Nej jag unnar er faktiskt inte det ett skit, för jag tycker bara det är orättvist för jag vill med veta.
Men man får sitta där och ler ändå och låtsas vara så glad för deras skull, samtidigt som man faktiskt är glad för deras skull Jag är nog egentligen bara avundsjuk och det är väl därför jag blir så bitter.
Jag tycker inte alls om att vara ovetandes. Tycker inte det är spännande för 5 öre. Jag är bara bitter och irriterad över att dom inte berättar här.

Och så är jag irriterad över det här med när folk frågar vad man hoppas det är och jag svarar en flicka. Och då får man tillbaka "Ja men man blir ju glad vad det än är, bara det är friskt" Eh ja? Är inte det ganska självklart egentligen?

Men om jag ska vara helt ärlig så är jag livrädd för att jag kommer bli besviken om det är en pojk. Att man inte alls känner samma glädje. Att dom säger "Det blev en pojk!" Och där ligger man och bara.. "Jaha... fan också" Och så blir man inte alls glad. Inte för det inte är roligt med pojkar, utan bara för att jag alltid verkligen velat ha en dotter. Antar att det grundar sig i mina dåliga relation till min biologiska mamma och att jag vill bli den där mamman till min dotter som hon aldrig var till mig.
Och nu känner jag mig nästan skyldig att skriva en förklaring till varför jag känner så bara för att ni inte ska döma mig. Men jag tänker inte förklara mig. Så vi sätter punkt där.